Hur långt når de olika rötterna ?
Motiveringen för att SD ska blockeras baseras ofta på att de ideligen ges stämpeln rasistiskt och att de under sin framväxt hade rötterna i olika skinnskallegrupperingar, Svensk Socialistisk Samling (SSS), Bevara Sverige Svenskt (BSS), Nordiska Rikspartiet (NRP) och Vitt Ariskt Motstånd (VAM).
Gustav Ekström den gamle SS-frivillige nazisten valdes till revisor den 21 feb 1988 och Gösta Bergqvist, den siste som envisades med att gå i nazistuniform, valdes till mötessekreterare.
Så visst finns det fullt fog för att hävda påståendet att SD har sina rötter i högerextrema socialiströrelser.
Partiet har sedan dess ägnat en hel del ansträngningar åt att rensa ut de värsta rötäggen och skapat vad de själva kallar nolltolerans mot rasism.
Fakta är förvisso alltid fakta och går inte att vifta bort, men frågan är hur konsekventa deras värsta belackare egentligen är? Högerextremismen svarar för några av världens grymmaste övergrepp i form av folkmord, terror och satanistiska illdåd, resulterande i tvåsiffriga millioner individer som fått plikta med sina liv.
Samtidigt har motsvarande grymheter försiggått bakom stängda järnridåer och bakom taggtrådsinneslutna diktaturländer, men där kommunismen varit den överordnade ideologiska ansatsen. Här måste vi räkna upp antalet drabbade med en faktor 8-10 för att göra jämförelsen rättvisande.
Svenska (V) hette under en lång följd av år Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) och hyste så sent som under slutet av 1980-talet sympatiska informationsutbyten med flera kommunistdiktaturer i öst.
Lars Ohly var väl den senaste partiledaren som öppet tillstod sina djupgående sympatier med Stalinismen och glatt kunde ha överseende med alla de ca 15 millioner offrade ur den egna ryska befolkningen.
Jag tycker därför att svenska mediaföreträdare närmast medvetet underlåter att göra denna jämförelse, utan låter alltid resonemanget kring ”rötterna” stå oemotsagda just när det gäller Jimmy Åkesson, medan Jonas Sjöstedt inte behöver försvara sig mot den sortens fördömanden.
Min inställning är att demokratin bygger på att folket väljer sina representanter och proportionellt mot utfallet sammansätts den svenska riksdagens 349 ledamöter. Var och en av dessa ska föra sina väljares talan och alla ska respektera alla i det sammanhanget.
Även extremister till höger och vänster måste åtnjuta samma villkorslösa förutsättningar i en öppen demokrati. Det är jälva grunden.
Analogt med detta finns inga skäl att vägra samarbeta med varje parti där man kan uppnå godtagbara kompromisslösningar, oaktat partifärg.
Att skylla på var rötternas trådar slutar förgrena sig är helt ohållbart och motverkar att varje partiorganisation tar färg av sina samverkanspartner och därmed utvecklas symbiotiskt.
Senaste kommentarerna