Tvungen att retirera

När gamla Vojmsjön nu äntligen har fått en heltäckande sårskorpa, tänkte jag att nu måste vär kärnisen ha byggt på så pass att jag kan köra ut till åmärgbacken ca 1 km ut på sjön och lägga ut ett par nät under isen.

Packade skoterpulkan med isbill, isbjörn, fångkrok, draglina, staglinor och käppar till hålen, samt 2 st siknär 6 fots.

Närmast stranden var kärnisen ca 5 cm + 2cm fröppis ovanpå, så där gick det bara fint att köra med skoter och fiskepulkan. Men för säkerhets skull provade jag ungefär var 100 meter och när jag kom ut mot skäret en 400 meter från stranden, var kärnisen bara 3 cm och knakade när man gick på den.

Jag vill ha 4 cm kärnis under fötterna + 1cm extra när jag ska parkera skotern någon längre stund.

Det blev därför till att överge tanken på att komma ut till djuphöljorna utanför åmärgbacken och vända kosan hemåt igen med oförrättat värv.

Det är för bedrövligt att vi fått ett klimat som gör att det inte går att isfiska förrän in ijanuari månad.

När jag var grabb lade sig isen i slutet av oktober och i november var det den finaste kärnis.

Men det är bara att böja sig för naturens ordning och följa med i det årstiden bjuder.

Nästa attack blir först efter vi haft någon natt med minut 10 eller mer.