Rätten till arbete eller rätten till lön ?

Av , , 9 kommentarer 6

Jag reagerar på allt hycklande som jag möter ideligen.

Varför kan inte människor säga precis det som de egentligen menar ?

Somliga av oss formligen drunknar i arbete och ser arbetsuppgifter överallt.

Det verkar som att det blir allt färre som ska dra ett allt tyngre lass, eller så är det bara jag som börjar bli gammal och trött, och med en insikt som gör att jag ser saker överallt som borde gå att göra bättre ?

Men när man fortfarande hör att det finns de som talar om medborgarlön, börjar man undra hur långt borta uppvaknandet ligger på lur?

De som kräver medborgarlön är samma grupper som anser att lön är en medfödd rättighet och att det alltid är någon annans ansvar att trygga deras försörjning.

Samma grupp som proklamerar att det aä ”samhällets” eller ”statens” ansvar att vuxna medborgare får leva sina liv i total trygg förvissning om att det aldrig ska fattas dem något.

I mitt minne brinner en strof från en visa av Evert Taube:

”…Ja, vem har sagt att just du ska ha hörsel och syn, höra böljornas brus och kunna
sjunga! Och vem har sagt att just du ska ha bästa menyn och som fågeln på vågorna gunga?…”

Jag tycker mycket om den sången och den kommer ofta till mig när jag möter livets motgångar.

Jag vill minnas att melodin heter ”Så länge skutan kan gå” ?

Den påminner oss om att vara tacksamma för att vi finns och de möjligheter vi trots allt har att göra det bästa av våra respektive utgångslägen.

9 kommentarer

  1. Östen Stenlund

    Ja du Göran, du väcker tankegångar i alla riktningar hos mig. I den ålder man är kollar man lite om äldreomsorgen. Det finns något som heter hemtjänst. Vad är det? Man åker runt till folk ute i byarna och det är ju bra, men är det snö på bron får man ej bry sig, vill du ha ved inburen- finns ingen tid. Personalen har tydligen strama tider att hålla, ”ät och tig jag måste vidare”. Det är stor risk att kunden upplever sig som en belastning för samhället. Präktiga jag skulle ge tusan i det, jag skulle utföra de tjänster som jag tyckte vore rimlig. Jag är ju en vuxen person som kan tänka själv. Är det centralstyrning, stick inte upp. Pengar tryter i kommuner skattebetalare tryter. Man säger att man får inget gehör från centralmakten. Vad göra? Jag tycker, gå i konkurs, pröva det, jag tror att då hörsammas kommunerna.
    Såg på TV en utredning PISA, kunskaper hos skolelever under längre tid. Det var kurvor som pekade neråt, dvs. kunskaperna sjunker. Varför? Politiker på central nivå säger sig ha gjort allt rätt. Frågan blir, har elever blivit sämre på att ta till sig kunskaper?
    Svänger jag in på det här med äganderätter blir man också undrande. Lennart Stenman har skrivit en bok om allmänningar, ja han har skrivit minst sju böcker om statens framfart här i Norr, Han vill ju mena att staten stöder sitt ägande här genom något som Gustav Wasa påstod på 1500-talet vilket han finner ingen grund för.
    Vi är ju några personer som försöker kartlägga vår närhistoria, börjar vi prata med ortsbefolkningen om tillblivelsen av allmänningen vill man inte vara med längre. Varför?
    När man ser och läser i massmedia så blir det fler och fler som börjar tröttna på konsumtionssamhället och skapa sin egen tillvaro och livsstil, mera självförsörjande och liknande. Här finns det utrymme man det måste vi bestämma själva utan konstlad äganderätt från Länstyrelsen. Jag tror man är hemmablind eller kanske något värre. Det vore intressant att veta. Jag avslutar med orden någon har sagt tidigare: Man måste kunna sin historia för att komma rätt framåt.

    Svara
    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Östen Stenlund !

      Redan första gången jag träffade dig utmärkte du dig som en ovanlig person som följer sina egna tankemönster.
      Det var uppe i Saxnäs i samband med en offentlig debatt om överledningen av Vojmån.
      Jag minns inte att du tydligt tog ställning i sakfrågan, men däremot var du tydlig i din allmänna kritik mot hur Norrlands inland behandlats av Vattenfalls företrädare ihop med myndigheterna.

      I min vision om framtiden ser jag fler Östen Stenlund, mång, mång fler !
      Det du pekar på att människor i allmänhet fungerar som musslor så fort man tar upp något undangömt ämne, har även jag tdligt lagt märke till.
      Jag minns när jag tog upp ombyggnaden av förskolan Regnbågen med dåvarande revisorledaren.
      Han yttrade inte ett ord till svar utan såg mest ut som att han höll på att ställas inför riksrätt.
      Trots att jag förevisade dokument efter dokument som bekräftade mitt hävdande av rena olagligheter, förblev hans uttryck detsamma som en stenstods. Och han var inte ensam om den reaktionen !

      Nu däremot har det börjat kliva fram många som börjar våga ifrågasätta just det ärendet kring ansvarsfrihetsfrågan.
      Världen består av 90% fegisar och 9% totalt ovetande, så kvar blir du och jag och några till som måste ta på oss uppgiften att stå upp för det som är rätt och rättvist.

      Och i den proportionella fördelningsmallen räknar jag även in personer i våra rättsskipande myndigheter, se bara det nu aktuella fallet med Tomas Qvick !
      Intill dess bubblan brast deklarerades visselblåsarna som rättshaverister, med JK Göran Lamberts som fanerbärare för inskränkt grupptänkande.
      Sådana som du och jag får räkna med att ofta etiketteras som just rättshaverister, för att vi litar mer på vårt eget omdöme än tyr oss till massbeteende. Och min självpåtagna uppgift inom politiken är detsamma som jag ämnat mig åt när jag byggt upp olika företag genom åren. Jag ämnar samla självständigt tänkande ”rättshaverister” till en grupp som inte går att negligera.
      Sedan ska vi städa upp i röran av övergrepp, maktmissbruk och orättvisor.
      Och när vi är klara kommer det att finnas både tid och pengar till sådant som är viktigt. Inom kommunen är det vården, skolan och omsorgsverksamheterna. Sedan får Cloudberrylån, spektakulära sportinvesteringar, märkliga fastighetsköp, obskyra bolagsbildningar, mygel och pengaslukande uppdrag till släktingar och vänner och dyra evenmang stå tillbaks.
      Inte så spännande kanhända, men det var det heller aldrig tänkt att skattemedlens nyttjande skulle vara eller bli !
      Punkt och slut !

      Svara
  2. Monika Gebart

    Angående medborgarlön:
    Inom handikapprörelsen eller funktionshinderrörelsen tas detta med medborgarlön upp nu och då.
    Detta med bakgrunden av att många med funktionshinder inte har en chans i den öppna arbetsmarknaden. I samhällsutecklingen har många ”enklare” jobb rationaliserats bort. Tänker på jobb som springpojk/flicka, bud av olika slag även lärlingsanställningar.
    En del av dom som idag är hänvisade tlll bidrag såsom aktivitetsersättning och sjukersättning skulle troligen kunna sköta just ett sådant jobb om inte på heltid så kanske på halvtid eller ett par timmar om dagen.
    Det är verkligen inte upplyftande att som ung vuxen sluta särskolan och bara hänvisas till att söka bidrag för sin försörjning istället för att få hjälp att slussas til ett jobb som man kan sköta kanske med hjälp och stöd men ändå ett eget jobb med lön som man kan klara sig på.
    För en del med stora funktionshinder är det inte möjligt med traditionellt lönearbete då måste det finnas möjlighet till bidragsförsörjning.
    Med detta som bakgrund så förstår jag tanken om medborgarlön, att slippa klassas som sjuk och leva på sjukbidrag när man har ett livslångt funktionshinder. Personligen tror jag inte att medborgarlön är lösningen men jag funderar mycket över detta.

    Svara
    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Monika Gebart!

      Ett samhälle som inte klarar av att ta hand om sina sjuka eller funktionsnedsatta kan aldrig få något högt betyg.
      Alla behöver vi få bekräftat vårt människovärde som individer och personer, oaktat förmåga.
      Passiviserande underhåll är lika sjukdomsframkallande som fysisk undernäring.
      Nu finns det ju redan idag möjlighet att få delar av lönen ersatt från arbetsförmedlingen för den eller de arbetsgivare som har möjlighet att aktivera den funktionshindrade med meningsfulla uppdrag, och detta sytem förefaller mig rätt bra och kan nog utvecklas till något ännu bättre.

      Men medborgarlön har ju redan definierats som en grundersättning till alla samhällets medborgare.
      Varifrån de pengarna ska tas har jag bara hört en lösning på, och det var Grassman som på 70-talet ansåg att staten bara kunde låna av sig själv genom att låta sedelpressarna tugga på i skift.
      Han menade att en stat aldrig kan försättas i konkurs eller bankrutt, en idé han var tämligen ensam om bland nationalekonomer.
      Vidare menar jag att ett sådant system skulle bli precis lika passiviserande som bidrag utan motprestation, och skulle i sin utvecklade form sannolikt ge en kraftigt ökad självmordsfrekvens som konsekvens.

      Människan bör få skapa för att må bra.
      Sedan spelar det minre roll vad man skapar, bara man själv känner att det man gjort har betydelse för sig själv eller andra.
      Utan bekräftelse tynar vi bort och dör.
      Det ser man på ungar till olika primater som lämnats av sin mor och inte får den sociala stimuli som relationer ger.
      Mat, värme och vatten kan de inte överleva på; de måste även bli bekräftade och där är vi hominider inget undantag.

      Svara
  3. Camilla Stenlund

    Det är lätt att avfärda tanken om medborgarlön som flummig och världsfrånvänd istället för att se det som ett sätt att underlätta för de som verkligen inte klarar sig utan ett stöd och att kapa resursslöseriet vid hantering av bidrag och stöd. De flesta klarar sig utan barnbidrag också men det är en del av vår generella välfärd som baseras på att alla ska ha rätt till en dräglig barndom och få mat även om föräldrarna har det kämpigt.

    En medborgarlön är av samma tanke, alla ska ha mat och bostad och kläder och kunna överleva i Sverige. Om alla fick rätt till lönen utan krav på bevis för funktionsnedsättning, sjukdom av vare sig fysisk eller psykisk form, att inte kunna jobba för att riskera att tjäna för mycket och inte få studiebidrag men inte klarar att jobba så mycket att det kompenserar bortfallet, att inte flytta ihop för då mister man bostadsbidrag och inte kan bo kvar ändå för lönerna räcker inte osv … för ibland är marginalerna inte på ens sida när man är i behov.

    I Alaska har de Alaska Permanent Fund där alla vuxna medborgare får en regelbunden inkomst, i Brasilien finns La Bolsa Familia där en basinkomst utbetalas mot att barnen går i skolan och Iran införde som första land i världen en nationell basinkomst hösten 2012 och i Schweiz håller de på med en folkomröstning i frågan till våren.

    Jag tror att det system vi har nu leder till mer passiva medborgare än vad en medborgarlön skulle ge. De som inte arbetar för att de inte vill det lär aldrig göra det däremot de som har det kämpigt men vill arbeta kan få en chans att klara sig tills de får ett jobb igen. En medborgarlön ska inte ge mer än det som precis behövs, vill man ha platt tv och resor måste man jobba.

    Jag är inte en engagerad förespråkare för medborgarlön och kan inte alla dess för- och nackdelar men jag anser att det är en modell att se på och ta lärdom av och inte är en simpel ide bara för att kunna tjäna pengar och lura andra som arbetar.

    De som har räknat på finansiering menar att till stor del finansieras den av de bidrag vid redan ger ut och den administrativa apparaten kring den. Det är såklart ett vågspel med tanke på skatteintäkter och ingen vet hur det kan slå.

    Jag anser att det finansiella system och modell av arbetsliv vi har nu är opraktiskt, snedfördelande och gynnar få på bekostnad av många – jag vill inte ha något så omodernt och opraktiskt som kommunism men den fria marknadens krafter är inte direkt heller någon fin samhällsekonomisk fördelare av resurser.

    Denna ide är ett av många sätt att se på våra trygghetsystem i staten, hur tryggt ska vi ha det för att fortsätta vara produktiva för staten och hur otrygga ska vi vara för att känna blåslampan och arbeta ihop skatt?

    Svara
    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Camilla Stenlund !

      Jag kan hålla med om grundsatserna i din beskrivning, men det blir liksom total kortslutning i mitt huvud när man börjar tala om begreppet lön i samma moment som man slutar kräva motprestationer !
      Vårt samhälle är långt ifrån komplett färdigbyggt eller ens i ekologisk balans.
      Att då föreställa sig att vi skulle ha råd att försörja oss utan prestation är detsamma som att ytterligare öka belastningen på alla våra ekosystemtjänster.
      Det vi kallar välstånd är egentligen bara ett mått på hur vi lyckats med konststycket att våldta moder jord än brutalare.
      All ökning i vår levnadsstandard härör till 100% från ökad exploatering av begränsade resurser.
      Det du beskriver är för mig inget annat än ett understöd i bidragsform.
      Jag har sett en del beräkningskonstärer komma fram till slutsatser som att det skulle bli självbärande med samhälls- eller medborgar-lön, men beräkningarna ter sig fullständigt obegripliga utifrån sunda förnuftet som säger att intäkter måste stå i balans mot utgifterna, alldenstund intäktsidan bygger på vår förmåga att skövla och förstöra.
      Om man istället beaktar olika bidrag som redan idag utdelas utan att man kräver något i gengäld, anser jag det vara ett grymt sätt att frånta människor i utsatthet deras självkänsla och egentillit till sin förmåga.
      Alla kan uträtta något och alla bör få bära känslan av att vara behövda.
      Medborgarlön utan motprestation förintar denna möjlighet.

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se