Om det finns en storebror – skyll allt på honom!

Jag ser att ytterligare ett litet företag i Vilhelmina nu begärts i konkurs. Det var dock väntat, men naturligtvis beklagligt och tyvärr drabbar det vid konkurser andra oskyldiga såsom leverantörer och borgenärer.

De glöms ofta bort, trots att den enes konkurs inte sällan leder till att andra som kämpat tappert, dras med i fallet.

Nu finns det dem som anser att skulden för Stenmans ska belasta ICA Tallens ägare och driftansvariga. Jag har mycket svårt att förstå det?

Det finns ett amerikanskt uttryck: ”blaimthrowers”, (översatt till ”skuldkastare”) och som jag tycker är rätt användbart i många sammanhang, där ansvaret för den egna situationen bekvämt lastas över på någon annan. Det gäller allt ifrån när vuxna människor skuldbelägger sina föräldrar för deras egna tillkortakommanden, till att som här skylla den enes konkurs på den andres framgång.

Företaget ICA Tallen har uppenbarligen hittills lyckats ta både strategiska och taktiska beslut, som lett till framgång och det utan att skattebetalarna behövt bidra med stöd ur vår skrala kommunkassa.

Generellt tycker jag att för lite beröm ges till dem som lyckas överleva som företagare på den begränsade lilla marknad som vårt lokalsamhälle utgör.

Frånsett den lilla festen på Hotellet varje år, där ”årets företagare” hyllas, förekommer det en hel del avund och nedlåtande attityder däremellan, vilket gör mig illa berörd.

Jag tycker vi ska se dessa kämpar som skapat en grund för både egen utkomst, trygga anställingar åt andra och därutöver en fungerande samhällsservice, som hjältar istället.

Kunder röstar med fötterna och plånboken och till skillnad från konkursande verksamheter, så drar dessa framgångsrika affärsledare inte heller ned några av de övriga företagen över ruinens rand, utan tvärtom ger de pålitliga betalningar åt alla sina leverantörer.

Är inte det värt mer respekt än klander?