Jag gick hem ifrån jobbet idag, genom fina, fina Botaniska trädgården. De gick inte att lyssna på tystnaden idag, för att de var människor som pratade, så jag fick nöja mig med underbar musik i mp3-spelaren.
Vinden fläktade, solen riktigt strålade och värme gott och de var lite lagomt kyligt i luften, och helt plösligt så finns den där. Känlsan som jag känner väldigt sällan, känlsan som jag nog egentligen jagar med inte finner, kanske just på grund av jagandet? Hur som helst, känslan av att vara tillfreds, Känslan av att vara nöjd, att de är okej.
Jag längtar hem som en galen gris just nu men de är okej, för jag är tillfreds ändå.

Jag fick ett sms i förra veckan av Camilla, de handlade om att man inte ska ta folk för givet, att de är bättre att ha färre diamanter än många stenar. Så jag skickade de till alla mina diamanter och idag fick jag ett underbart svar av min fina vän Stefan i Umeå, han skrev ’Jag måste skicka detta tillbaka till dig, eftersom att du är en diamant. Slipad och klar.’

En gammal men ack så sann klysha, tiden går verkligen galet fort. Jag tycker att de är ganska nyss som jag flyttade hit, och vi planerar redan arbetet och schemat för januari. Och jag har redan hunnit bo här i 5 månader, helt galet.

TTG.