Här börjar och slutar min rotlöshet, min rastlöshet, min oro och min nyfikenhet. Här, i de gula radhuset har allt sin början och sitt slut.
Jag är tillbaka i Umeå, tillbaka i mitt flickrum, tillbaka bredvid skolan där jag gick som 7åring och tillbaka på parkeringen som jag lärde mig köra bil på.
I 4 månader har jag hållit mig borta ifrån detta, inte velat åka hit, inte velat bli ställd mot väggen med allt som jag saknar.
De är inte lika hemskt som jag trodde att vara tillbaka här, jag njuter av varje minut, insuper så mycket kall norrlandsluft jag bara kan. Men bävar också inför att de är mindre än 48 timmar tills jag åker igen.
De är bitterljuvt.

Tandläkaren idag, jag gjorde de utan bedövning och höll på att somna, var ganska trött eftet tågresan. Var och hälsade på mitt gamla jobb, fina fina arbetskamraterna bjöd mig och Nina på avdelningsfesten som är ikväll, så vi ska åka dit om ett tag.
Luchade med Camilla och hann även med att klippa mig och att köpa ett par skor som jag inte vet om jag vill ha.

Jag längtar bort, men hem.