Sen jag flyttade till Göteborg har jag varit hem 4 gånger. Och för varje gång så blir de konstigare och konstigare att åka ner. Och framförallt nu, när jag förbereder flytten tillbaka. En vecka i Umeå är avklarad och jag ska bege mig iväg till Götet igen. Fina Göteborg, min fina lägenhet och mitt underbara arbete. Men de saknas något där.

Min oro, min nyfikenhet, min hunger, mitt ständiga sökande efter något nytt, något mer, har börjat sina. Jag känner mig mer lugn, mer tillfreds, mindre orolig och som L.W slöng, mindre ’hungrig’.

Det är skönt att känna så. Skönt att komma till insikt, skönt att inte vara lika orolig.
Men så säger en liten röst inom mig ’Du är bara 21 år! Man ska vara orolig, resa, festa, leva livet!’ Men vad innebär att leva livet? De måste ju vara upp till var och en. Kanske är de att karatefyllor 5 dagar i veckan, pizza, tim-anställningar och lägenhet som luktar illa? Eller kanske är de att göra något annat? Kanske jobba, plugga, resa lite, göra de man vill? Eller iaf ta reda på vad man vill?
Svåra frågor.

Hur som helst, jag har kommit en bit på väg.

14 Timmar på tåget väntar, jag bunkrar med böcker och glasögon, matsäck och mjukiskläder. De är mysigt att åka tåg. Fint.

Och imorrn ska jag träna mig tokig.

God fortsättning.