Jag ser på Hopkins, en realityserie om John Hopkins sjukhuset.
Och vet ni vad, mina ögon tåras.
Jag är nog ganska blödig. Och ganska arbetsskadad som inte bara måste jobba med vården utan se den på tv också.

Jag hade en UNDERBAR lärare i gymnasiet, Susanne hette hon, och jag har annamt många av hennes uttryck. Hur som helst så jobbade hon i ambulansen och hade så gjort i 20 år och vi sa alltid ’om de händer något så vill jag att hon hämtar mig och vårdar mig’.
Och när vi läste andra året på gymnasiet så gick serien livräddarna på tv, som handlade om ambulanshelikoptern som står i Gustavsberg utanför Sthlm. Och hela klassen var så fascinerad av denna serie! Varje fredag (programmet visades varje torsdag) pratade vi och disskuterade patientfall och var helt lyriska över akutsjukvården.
Så en dag så frågade vi henne om såg på de programmet och hon svarade ’tror du att jag ser på sånt?! Jag jobbar ju med det dagligen!’
Än så länge så vet jag inte vad hon menar, men jag hoppas att jag kommer dit.