Jag var i Umeå i helgen, det var inte tänkt så. Men brådskande ärenden gjorde att jag blev tvungen att ge mig av norröver igen och 09.05 landade jag således i Umeå på fredagsmorgonen.
Fredagen bjöd på ut-tröttande aktiviteter och jag var inte så fräck när jag väl kom i säng efter 01 på natten. Dock så gjorde vi en strålande insats vad gäller dans strax innan läggdags i fredags. jag, min mor och lillasyster rev av Lena Ph och dansade endast iklädda mässingen. Ett ganska bra avslut på en ovanligt lång dag.

Lördagen bjöd på promenad med mammsen, lång fina samtal och en underbar afton i goda vänners lag. Två av mina vapendragare kom hem från Norge i fredags och i lördags hade vi både överaskningsfest, hej och hejdåfest för oss alla, på något sätt. Och Helene, min fina vän, hon grät när hon såg mig och hon grät när jag gick. Härligt att vara uppskattad och roligt att få överaska någon som blir så glad.

Söndagen blev precis som en söndag ska vara, lång, slapp och skön. Och jag såg filmen mamma mia för första gången, en riktigt glädjespridare.

Och nu, måndag, tillbaka på jobbet i Göteborg och nedräkningen går fort tycker jag. Endast 4 veckor och 4 dagar kvar nu.
Och igår, för första gången sedan jag flyttade till Göteborg så ville jag inte åka tillbaka. Visst känns de bra att åka hit och jag trivs och vill göra avslut, packa allt, sga hejdå till alla och avsluta mina uppdrag, men jag ville inte lämna Umeå igår. Konstig men härlig känsla, en sorts bekräftelse på att jag gör rätt som flyttar hem igen.
För hemma, det är Umeå.