Den senaste tiden har jag mest gått runt och väntat. Väntat på besked ifrån Umeå. Väntat på att hitta en bra lägenhet, väntat på att få flytta, att få packa, att få ge sig av att få slå sig till ro. Jag har bara väntat och varit på lite halvtaskigt humör.

I torsdags kom de första riktigt underbara beskedet. Jag fick jobbet. JAG FICK JOBBET!!!!! Jobbet på ett av mina drömställen på sjukhuset i Umeå, jag skrek, hoppade och dansade runt i lägenheten, ringde mamma som sa ’Ja, det är HELT OTROLIGT!’.
Så ringde jag Camilla på kvällen som tyckte att de kanske var dags för ett mer seriöst lägenhetsletande, visst tyckte jag. Hon hittade en som jag anmälde mig på men vi sa båda ’De är bara en dröm’.
Så kommer fredagen, jag åker och jobbar, förbereder mig på ett pass utan dess like och när de blir middagsdags så kollar jag mobilen, dom hade ringt från företaget som hade lägenheten, jag var först i kön!
Följande konversation äger sedan rum i min telefon;
– Du kan ringa detta nummer om du vill kolla på lägenheten i helgen.
– Det vill jag inte, jag tar den osedd.
– Osedd? Vill du inte titta på den ens?
– Nej.
– Varför inte?
– Jag bor i Göteborg
– Du har ingen anhörig som kan titta på den åt dig?
– Jo, men vad dom tycker är inte intressant, jag vill ha lägenheten.
– Jag skickar kontraktet idag.

Så helt plötlsigt, under loppet av 24 timmar, så hade jag fått ett drömjobb och en drömlägenhet. Helt otroligt.
Så nu planerar jag för fullt för ännu en flytt, men så bra som de känns!

2 veckor och 4 dagar kvar.