Tillsamman med Stina från grannbyn Strand gjordes igår kväll en stadsresa.  En resa i skratt och tårar.

Efter en arbetad jul blev det en resa i avkopplingens tecken. Viss mellandagsrea hanns med och så landade vi på kaffebaren Waynes. Laddade upp med  Latte och godbitar. Samtal om barn, familj, tapeter, jobb, datorer, barndom, framtid och allt mellan himmel och jord. Skratt och fniss.

När det kändes som om fikat höll på att spränga oss styrde vi, fortfarande fnissande, kosan mot stadens biograf . Biljettförsäljerskan såg lite blygt på oss och funderade på om vi kanske kunde sitta i en soffa (eg känt som "hångelsoffa"). Skrattande antog "utmaningen" och med varsinn bytta popcorn och tillhörande dryck intog vi soffan i biosalongen. Filmvalet föll på Svinalängorna.

En film av Pernilla August fritt efter Susanna Alakoskis roman med samma namn. Jag har läst boken och var både uppe & nere efter den. En bok som lämnar sekvenser kvar i minnesbanken och där varje ord har varit värt att läsa. 

Handlingen i filmen kretsar mest kring det dysfunktionella i familjen. Alkohol och tragedi. En film som berör. En film som alltid kommer att vara aktuell. Problematiken har funnits och finns i vårt samhälle. Kanske den här filmen kan ha en "förebyggande" effekt?

Filmen är väldigt gripande och det går inte att hindra tårarna. Snyftande lämnade vi den bisalong vi inträtt skrattande. Hemresan blev mer allvarsam och samtalet kretsade runt föräldraskap och de utmaningar det innebär.

Sammantaget hade vi en otroligt fin kväll och för er som undrar:

Vi skötte oss "anständigt" i soffan.