Författarglömska

Suttit och skrivit sen arla morgonstund – och plötsligt har det gått fyra timmar. Har glömt att käka frukost, ta medicinerna och känner mig allmänt disträ. Ibland undrar jag om intensivt skrivande orsakar nån form av demens: Författarglömska. Man är så inne i att skriva om en fantasivärld, att man glömmer, tappar bort verkligheten och Nuet.

Ibland när jag ska påbörja en blogg, som nu, så har jag ingen aning om vad jag ska skriva om. Inte heller minns jag vad jag skrivit de senaste dagarna. Gissar att ni stackars läsare får läsa en hel del upprepningar; ämnen jag redan, med råge, har avhandlat – som jag lik förbannat drar ett varv till. I det fallet kan man nog prata om den glömske/senile skribenten. Jag skriver ju i min blogg 5 gånger i veckan, minst, så det har med åren skrivits en hel del.

Just nu sitter jag i Skellefteå och skriver på min bärbara – som aldrig vant mig vid. Mina hjälpmedel ligger kvar i Umeå: min små svarta minnesböcker. Har ett tiotal, alla fulltecknade med citat, sammanfattningar, hänvisningar. Ur dessa väljer jag ofta ämnen till bloggen, sen bockar jag av dem som använda. Ett bra system, då jag omöjligt skulle ha kunnat minnas all klokskap jag skrivit  ner i böckerna.

Jaha, detta blev en blogg som handlar om ingenting. Och en massa ursäkter och bortförklaringar,

Men solen lyser. Lev väl!