Skulden och upprättelsen

Av , , Bli först att kommentera 11
Ester staty

Lilly vid Esters grav. (VK)

Det går i ett rasande tempo. Hänger inte med. Allt det som sker kring Ester tycks drivas av en själv gående maskin. Allt sprunget ur min roman ”Älskade Ester”. En katalysator som öppnat Lycksele kollektiva minne. Jag är glad. Tar emot allt beröm, vilket gör mig en aning starkare. Nästa tisdag lägger Lilly Bäcklund sin motion i fullmäktige; om att resa en staty till Esters ära och att dessutom döpa en gata i hennes namn.

Lilly Bäcklund frågade mig om jag funderat på hur en staty ska se ut och var den ska placeras. Jag svarade att jag för mitt inre ser en naturtrogen staty är på väg till eller från kyrkan, hasande fram i stora skor, men som ”fryst fast” i Långsamheten då hon precis passerat gränsen för evigheten.

Flera av mina vänner och bekanta menar att lämnat spår efter mig, vars avtryck kommer att synas länge. Det är möjligt, men min målsättning har varit att ge Ester upprättelse.

Drivkraften har varit skulden – den jag burit på sedan vintern 1973 då jag inte ingrep när mobbarna styrde omkring med Ester och lekte att hon antingen var ett lok eller en plog. (Japp jag minns flera av de mindre modiga männen.)

En ramsa jag hörde vidden tiden – tidigt 70-tal:
Den som är liten och klen, får gå till Frälsningsarmén,
medan den som stor och stark, får gå till Folkets park.

Det har varit drivkraften, skulden. Men samtidigt fick denna händelse att som vuxen vid ett flertal ingripa och gå emellan då folk tänkt slå varandra och med min skarpa blick och bestämda röst avstyrt situationer dom kunnat sluta i en katastrof. Jag  skällt ut nazister, bett dem lämna mitt bord och dra dit pepparn växer. Jag har i skrift gång på gång i mina krönikor, på denna blogg attackerat knäppa idéer och handlingar, trots att det medfört hot och trakasserier.

14-15 år en ålder då rädslan fick mig att fly.

Den feghet jag som stoppade mig som femtonåring, som grundade sig i min rädsla, var en vändpunkt. Jag är fortfarande feg och en rädd människa, men har i vuxen ålder ständigt ”plattat till” vuxenmobbare, sverigedemokrater, nazister, konspirationsteoretiker, vaccinmotståndare och de som i största allmänhet uppfört sig dumt. Enbart med ord. Strindberg uttrycker detta så väl: ”Där hjärnan tar slut, tar nävarna vid.” Detta om feghet.

En del läsare har listat ut de ”Hitchcockare”  som jag gjort i ”Älskade Ester.” Den store film regissören Alfred Hitchcock hade för vana att dyka upp korta ögonblick i sina filmer. Han kunde stå i en kö till en biograf, passera över en gata och det blev en sport att upptäcka honom.

Jag har varit övertydlig i mina ”uppdykanden” i texten, handlingen. Jag är Skriftställaren, som nog alla upptäckt, berättaren som styr hela historien, rösten i och mellan raderna. Jag dyker upp i Vänjaurträsk skola i form av den ljushårige, skrattade Tore; grabben som inte kunde sitta still: En kopia av ADHD-Kent och som sagt han som befinner sig vid torget i Lycksele när mobbarna ger sig på Ester.

Kent i media
Reportage i Lokaltidningen.

Skriver manus till mina återstående framträdanden. De två första i Umeå och Lycksele drog jag och Patrik Frohm, trubaduren, rejält över utlovad tid. Det krävs skärpning. Men det tar tid att skriva olika typer av manus, beroende hur mycket publiken känner till Ester Duva.

Trubaduren patrik Frohm

Patrik Frohm, den glade trubaduren

Utanför Lycksele krävs fördjupningar. I Åmsele, under LittFors, då vattnet, älven, forsarna ska beskrivas tillsammans med Ester, så kämpar jag med att fläta in Häradshövdingen Thomasson i handlingen: En portalfigur i räddande av Vindelälven. Mina kvarvarande framträdande, i fall ni vill komma och lyssna:

22 september
EXTRAFÖRESTÄLLNING
Trubaduren Patrik Frohm medverkar
Lycksele
18.30 MB Biosalongen
Arrangör: ABF

7 oktober
Storuman 18.30
Medarr: ABF Västerbotten

13 Oktober
Åmsele 18.30
Trubaduren Patrik Frohm medverkar
Medarr: ABF Västerbotten

19 oktober 19.00
Bolidens bibliotek
Berättarfestivalen
Medarr: ABF Västerbotten

20 oktober 19.00
Skellefteå stadsbibliotek
Berättarfestivalen
Medarr: ABF Västerbotten

21 oktober 19.oo
Malå bibliotek
Medarr: ABF

28 oktober 12.00
Lycksele sjukhusbibliotek
Medarr: ABF Västerbotten

2 november 14.00
Umeå, Väven
Medarr: ABF Västerbotten

15 November
Ånäset, kväll
Medarr: ABF Västerbotten

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Ester blir staty

Av , , 5 kommentarer 10
Tidningen VI gör reportage

Tidningen VI på plats i Lycksele: Tomas och Elin.

Gårdagens tur till Lycksele var slitsam för en parkinsonsjuk gubbe – men o så trevligt jag hade det. Vid Esters stod författaren, Tomas reportern får tidningen VI, Elin Berge fotograf och kommunalrådet Lilly Bäcklund. Vid Esters grav tände jag ljus och lämnade ett brev: ”Så länge vi minns en männisch, så länge finns hon kvar”. Ester lär förbli oglömd.

Ester äras med en staty
Lilly berättade att Lycksele kommun har för avsikt att resa en staty till Ester Nilsson Duvas minne. Även en gata ska bära Esters namn. Jag gav detta Lilly förslaget för ett år sen. ”Jag inväntade din roman och nu när den fått sådant enormt genomslag, då Ester håller på att bli en rikskändis, så skrider vi till handling. Nu funderar vi på var statyn ska placeras”, sa Lilly.

Ett förslag är att statyn ska placeras på en parkbänk, men jag skulle vilja se Ester nära Storgatan, där Ester för all evinnerlig tid fastnat i Långsamheten.

En roman som berör många. Snart staty.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Trubaduren patrik Frohm

Patrik Frohm, en glädjespridare spelade och sjöng.

 

 

 

 

Föreställningen på MB blev lång, nära två timmar. Jag snackade (för mycket) så tiden rann iväg. Trubaduren sjöng vackert och han avslutade med en egen komponerad låt, till ägnad mig. Biggan  från förlaget hjälpta mig att sälja en hel del böcker. Tänk så fort det ska svänga från djupaste förtvivlan till sprudlande glädje. I juli hade ingen tidning skrivit ett ord om min roman. Sedan hände allt: Två fina recensioner.

 

 

 

Turnéstart, Pilgatan

Av , , Bli först att kommentera 8
Kent Lundholm

Turnéstart på Pilgatan

I onsdags den 25 augusti påbörjade jag min författarturné – som vanligt på Ordcafé Pilgatan. Fullsatt. En timmes prat kring romanen och tre låtar av Patrik Frohm blev cirka 1 timme och en kvart. Berättelsen om Ester är ju oändlig och jag hade kunnat prata i flera timmar.

Jag skötte snacket, Patrik sjöng och spelade

 

Den 1 september så är det dags för Lycksele. 100 biljetter till biosalongen, MB tog slut på ett par timmar. Därför blir det en extraföreställning den 22 sept. MB 18.30. Jag åker upp redan vid 11.00-tiden med fotografen Elin Berg och journalisten Tomas Fläckman från Tidningen VI, som ska skriva om författaren som håller på att förlora sitt språk och fenomenet som pågår i Lycksele: Min roman har öppnat ett kollektivt minne.

Tack Pilgatan och tack mina läsare

Det rör på sig. Ester syns snart i riksmedia. Samtidigt som boken fortsätter att sälja bra. Snart slut på tredje upplagan. Handskrivna brev fortsätter att komma, så även tacken via e-post. Bokhandlaren vid torget i centrala Umeå kom fram för att tacka mig. ”Det är av de allra bästa böckerna jag läst!” sa han som läst massor med böcker i sitt bokhandlarliv. Så är det. En värdig sorti för herr Lundholm

Bli först att kommentera

Adlibris ber Lundin om ursäkt

Av , , Bli först att kommentera 6

Adlibris bad till slut om ursäkt – ett lamt sådant

Adlibris ber förläggaren Göran Lundin (Ord & visor förlag) om ursäkt – men först när journalisterna börjat ställa samma frågor, som förläggaren Lundin ställt den senaste veckan. Med pressen i sina korridorer så kom de på att det var dags att talas vid med förläggaren Göran Lundin som den ”på grund av ett missförstånd råkat blockera en vecka sedan haft så mycket att göra att inte hunnit besvara något av de mejl och skrivna brev som Lundin skickat.

Under en vecka blockerade Adlibris hundratals av Ord & visors titlar – utan att ha gett Lundin en enda förklaring till denna bångstyriga handling. Vi är många som känt oro å Göran Lundins vägnar, som lidit oförskylld skada genom hamna i denna Kafkaliknande situation!

Adlibris bad om ursäkt först när media började ställa frågor

Efter den senaste tidens turbulens kring Adlibris maktfullkomliga arbetsmetoder, har jag svårt att tro på denna förklaring, än mindre kan jag ta ursäkten på allvar. De seriösa företag som är måna om sitt varumärke och sitt anseende, hade genast kontrollerat kundens påstående. Nej, de tittade bort och lät Lundin leva i ovisshet.

Vinsten som Adlibris tänkt  tjäna på att blockera små bokförlag, lär ätas upp av alla de kunder som i ett nafs förvandlas till FÖRE DETTA KUNDER. Riktigt illa kan det komma att se ut i de kommande boksluten, när allt fler ifrågasätter Adlibris monopolställning som leverantör av litteratur till landets bibliotek.
I grund och botten handlar det om pappersbokens framtid. Den är dyr att lagra och skicka ut till kunden. Ett litet förlag som själva ombesörjer leveransen till kunden, får en stor del av vinsten uppäten av portokostnaderna. Mellan 90-120 kronor per bok får förlaget räkna med. Att låta kunderna betala portokostnaden är ingen bra idé. De allt dyrare portokostnaderna borde vara ett bra (inför-nästa-års-val-projekt) för vår kulturminister. Eller ser även hon nödvändighet att det tillåts ske visst svinn bland de tok för många bokutgivarna. Antingen krossas småförlagen av Adlibris eller av Post Nord – om inget görs.
Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Adlibris hånar förläggare

Av , , Bli först att kommentera 9

ADLIBRIS STRAFFAR KRITISK FÖRLÄGGARE
Göran Lundins förlag sparkas ut tre veckor före deadline

 

Adlibris sparkar ut små bokförlag

1 september kommer Bonnierägda näthandelsjätten Adlibris att sparka ut de bokförlag som inte slutit avtal med distributionsföretaget Stjärndistribution – som tar 20 procent i provision. Något som slår hårt mot de små, mindre bokförlagen. De små förlagen som trycker små upplagor, med låga marginaler, klarar inte av att tappa 20 procent. Nu har Adlibris i förtid stängt dörren för en enskild förläggare, innan nådatiden gått ut, vilket tyder på att näthandelsjätten skrider till verket den 1 september. Nu krävs en rejäl folkstorm, som alla mindre bokförlag måste haka på. Det kommer annars att bli ödsligt i det litterära landskapet. Symbiosen författare-förlag-bibliotek håller på rubbas.

Massdöd bland de små förlagen
Förläggaren och författaren Göran Lundin, skrev den 24 juli, ett sakligt, men kritiskt inlägg angående Adlibris tvångsmetoder. Lundins hyser oro över att detta kommer att leda till en massdöd bland de små bokförlagen. Lundins inlägg började att delas flitig från dag 1, i det tysta, tre dagar senare hade inlägget delats hundratals gånger, som blivit till tusentals kopior, och efter fem dagar, började det mullra runt om i landet: ”Bojkotta Adlibris!” ”Nu flyttar jag mina inköp till Bokus!” Men inte någon ihållande folkstorm blev det inte. Vid Adlibris förra försök att få de mindre förlagen att gå i band, tvingade en rasande folkstorm bokjätten att ta tillbaka beslutet.

Förläggaren Göran Lundin pekas ut

Göran Lundin rutinerad förläggare hånas
Det är anmärkningsvärt att Adlibris i full dager, ogenerat, pekar ut en enskild förläggare och författare som försökt föra en seriös debatt. Det är rent av obehagligt, då författare och bokförlag är en i hörnpelarna i vårt rättssamhälle och vad gäller yttrandefriheten. Lundin som varit med i förlagsbranschen sedan i början 1990-talet, och han har varit förutseende och slutit avtal med det välrenommerade distributionsbolaget Förlagssystem – men det duger inte för Adlibris, som pekat ut en enda, godkänd distributör.  Bokjättens argument är att det krävs bättre logistik, kortare leveranstider. Det är ett stort antal av Ord&Visors äldre titlarna som förlaget själva förpackar och skickar till kunderna, som nu – tre månader innan nådatiden gått ut – försvinner från  Adlibris nätbokhandel. Det handlar om flera hundra titlar, som Lundin lagrat  i Skellefteå, som nu inte längre kan beställas frå Adlibris.

Konungarnas konung plockade bort
Det samma gäller den relativt nya romanen, skriven av mig, Kent Lundholm ”Konungarnas konung från Baklandet” (2006) som förlaget låtit trycka en ny upplaga av, då efterfrågan varit stor. Jo, det är en tydlig signal, en knäpp på min näsa nätjätten. Dock kan romanen köpas som E-bok. Men inte som pappersbok, snyggt omslag i danskt band. Så de som vill läsa pappersversionen hänvisar jag till konkurrenten Bokus. Risken är att bestsellern ”Älskade Ester” snart åker ut – efter den här kritiken som jag nu framför. Tänk att jag som författare i Sverige ska behöva oroa mig för det?

Biblioteken får själva söka fram böcker på samiska
Bonniersägda Adlibris har fått hybris, beter sig buffelaktigt och verkar strunta i de förlorar i anseende.  I min egenskap av författare kritiserade jag Adlibris monopolställning när bibliotekens beställer böcker. Stadsbiblioteken måste själva hålla koll på vad som sker i det litterära landskapet, det som finns vid sidan av Adlibris, bland de mindre bokförlagen som inte längre får saluföra sina böcker hos bokjätten. Allt hänger ihop. Biblioteken måste öka personalstyrkan för att inte missa bra ”smal” litteratur, som de böcker som är utgivna på något av minoritetsspråken. Risken finns att kassan för inköp av ny litteratur, flyttas till personalkassan.

Noterar att min den nytryckta upplagan av den kritikerrosade romanen ”Konungarnas konung från Baklandet” (2006) har gått upp i rök.

Om jag i detta nu skulle bli förlagslös, som den flintskallige, lönnfete, stelbenta författare jag blivit jag kommit att bli, blir jag med all säkerhet placerade i en av Adlibris överblivna boklådor. Sedan skickas jag runt i ett sinnrikt logistiksystem, som aldrig tycks ha några hållplatser. Efter ett tiotal år öppnas lådan av unga, odödliga PR-människor, som tagit över allt som har med författarskap att göra. ”Ni där, gamle man, skriver ni thrillersagor? Nähä, thrillerdeckare? Men ni skriver väl färdiga, mallade manus klara att skickas till ljudboksförlagen som kan spela in ljudet på en gång?  Farbror får tre veckor med sig. Max 200 sidor, med trettio exakt lika långa kapitel, som avslutas med en cliffhanger. Men ni låter bli att skriva en enda tillbakablick!

Jag noterar att ungdomarna har börjat nia gamla författare. Precis som herrskapsfolket gjorde förr i tin när de tilltalade de som befann sig på en lägre nivå i den sociala och ekonomiska hierarkin.

Tårtkalas – tjosan!

Av , , Bli först att kommentera 8

Glad, tårtätande 63åring.

Herregud, 63 år – fast i går. 7 augusti, mitt emellan Hiroshima och Nagasaki. En dag 1958 föddes jag på Lycksele lasarett, sen blev jag oppstillt i kronotorpsbyn Bäckmyran; några gårdar som låg utspridda längs en slingrande grusväg. Närmaste granne var Ingar i Jonsmyra och Herman Silén som hyrde torpet uppe på Björkberget.

Var ett barn i ständig rörelse. Först fyromfot, sen åttabak, fram å åter, tills jag kute gålmella å ställde till sattyg. Ett bokstavsbarn – fast sånt var ju okänt då, förr i tin.

Växte upp i en trakt där alla var anställda av Domänverket. Vid sexti var alla sne i ryggen, utslitte. Farsan fick Parkinson – som jag ärvde.

Gammal man ska ut på turné.

 

Bli först att kommentera

Kokat soppa och funderat

Av , , 1 kommentar 9

Dagens stora uppdrag var att tillaga en fisksoppa. Vid femtiden kom gästerna, vännerna G och M. Trevliga samtal på balkongen, i köket och avslutningsvis i mitt kombinerade arbets- och vardagsrum. Strax före åtta tog orken slut, hålrummet i min hjärna tömdes på dopamin, tröttheten drog sin slöja över blicken.

Älskade Ester 7:a på topplista.

Mitt på dagen återfann jag Älskade Ester på en av Bokus tio-i-topp-listor; denna gång över de mest sålda skönlitterära böckerna förra veckan. Där på sjunde plats fanns hon, allas vår Ester. Det är inte klokt vad det rasslar iväg böcker. Snart är andra upplagan slut – snart börjar också min turné i Västerbotten.

Start den 25 augusti på Bokcafé Pilgatan 18.30. Ni som har lust att lyssna på min berättelse om mitt livs svåraste litterära projekt, kan köpa biljetter på Pilgatans kafé. Endast 40 platser. Det är dock ingen släppfest, som jag av tradition haft de senaste tio åren på Pilgatan. Jag orkar inte med det merarbete som det innebär, utan jag har förlikat mig med tanken att det gick av stapeln under Esterdagen på Gammplatsen den 10 juni.

Det strömmar in frågor om Ester, nu kommer en hel del av frågorna söderifrån. Bokens rykte sprider sig från läsare till läsare, muntligen eller via e-post. Det är kanske så det måste gå till då storstadspressen inte skriver en rad om fenomenet kring boken och allra minst recenserar den. Jag har gjort vad jag kunnat. Jag får nöja mig med att vara berömd i inlandet, rent av världsberömd i Baklandet. Det får sluta så. Men jag gläder mig åt att så många böcker blivit sålda – och fler lär det väl bli när jag säljer böcker efter mina framträdanden.

Håller koll på huset …

Har i veckor att skriva inledningen på en novell, men kommer inte förbi starten av denna berättelse. Nu har jag försökt att skriva en inledning som är närmare slutet, och kanske är det lösningen. Jag har under årens lopp underskattat konsten att skriva noveller. Det krävs disciplin och ett enormt fokus att vara sparsam med orden och endast antyda det jag vet genom att lämna spår ”mellan raderna”.

I morgon fyller jag 63 år. Allt närmre stupet. Jag kommer inte undan.

1 kommentar

Fin recension från norr

Av , , 2 kommentarer 15

Äntligen! Nu börjar recensionerna att trilla in.

 

Först NSD och nu VK.

Tackar för fin recension.

Äntligen!

NSD rec 20210726

 

2 kommentarer
Etiketter: , ,

Litterär mångfald hotas

Av , , 1 kommentar 4

Näthandelsjätten spelar ett högt spel

Jag har publicerat sju romaner på Ord & Visor förlag (den senaste ”Älskade Ester”) och under årens lopp har en hel del av mina böcker sålts via Adlibris. Nu kommer mina romaner, tillsammans med förlaget Ord & visors övriga titlar och författare, att blockeras på Adlibris näthandel.

Den 21 juli skrev förläggaren och författaren Göran Lundin (Ord & Visor förlag) ett inlägg på Facebook, som handlade om Adlibris planer. Lundins inlägg har spridits i de sociala medierna, lika snabbt som en gräsbrand. Däremot har det varit märkligt tyst från media/pressens sida (alla kan väl inte ha semester?)

Här är länken till Göran Lundins inlägg. ”Hotet mot de små förlagen”

Det är bråttom. Redan den 1 september stryper det Bonnierägda Adlibris beställningarna från de mindre, ”olydiga” förlagen. De som inte har råd att betala ett distributionsbolag. Totalt sett måste väl detta röra sig om snedvriden konkurrens!

Förläggaren Göran Lundin vägrar gå i Adlibris koppel

Hot mot den litterära mångfalden
Just nu svävar ett svart moln över den litterära mångfalden. Den resursstarka och Bonnierägda nätbokhandeln Adlibris, tvingar de mindre bokförlagen att skaffa en professionell distributör. Slut avtal med distributionsföretaget Stjärndistribution – som ska ha 20 % av F-priset i provision.  Adlibris (som saluför ca tio miljoner titlar) håller fast vid sitt hot mot landets mindre bokförlag – men jag misstänker att även de medelstora förlagen kommer att få ekonomiska problem.

Folk är förbannade
Ute på de sociala medierna håller ett uppror/upprop/ rent av en bojkott på ta form. Många skriver att de ska sluta att handla böcker av Adlibris, denna anrika nätbokhandel. Göran Lundins debattinlägg har enbart på min sida delats drygt hundra gånger. Inlägget delas och delas och sprids därför i en rasande fart.

MEN … DETTA ÄR INTE ALLT!

I höst träder ett nytt ramavtal i kraft vad gäller kommunernas bokinköp till landets bibliotek. Då dyker Adlibris upp igen. Nu som ENSAM leverantör av litteratur till landets bibliotek! (Samtidigt som de stryper beställningarna från de mindre förlagen). Vad blir konsekvenserna av detta monopol? Blir det så illa att biblioteken inte kan köpa in böcker från de förlag som är utanför Adlibris vallgravar? De som, likt förläggaren Göran Lundin, vägrar att gå i Adlibris band?

”Följden kan bli ett litteraturutbud som i en flygplatsbokhandel”, säger BTJ:s vd Anette Grönroos till Biblioteksbladet.

Det måste väl vara läge för kulturministern att träda fram?

 

En ny karta ritas i det tysta

En ny karta ritas
Kartan över den litterära bokutgivningen håller på att ritas om. Gränserna flyttas. Ett stort bokfönster stängs – men bara för somliga. Om förlaget läggs ner blir författarna förlagslösa. Mängder av livsöden och skrönor blir aldrig berättade. Det är ju mångfalden och variationen som är bokutgivningens själ och hjärta. Det är ofta de mindre förlagen som har modet att ge ut den ”smala litteraturen”; texter som ratats av de stora förlagen. Stora och små bokförlag speglar och formar sin tid. Genom historien har förlagen varit knutna till frihetssträvanden och kulturella rörelser. Förlagens och Sveriges historia hänger ihop.

Förlagsverksamhet handlar i hög grad om att odla och putta fram nya författarskap. Men för de små förlagen går mycket av tiden åt för att kämpa med usel likviditeten, då penningströmmen i förlagsbranschen är ojämn och marginalerna små. Det finns inga överblivna pengar att betala 20 procent av F-priset till ett distributionsbolag.

Men dagar skola komma … Domen mot Jättarna kan bli hård. I slutänden är det läsarna som avgör vad som är bra litteratur och de som vill visa solidaritet med de drabbade förlagen och författarna, torde framgent beställa böcker från exempelvis Bokus.com

1 kommentar
Etiketter: , , ,

Att tala med sig själv…

Av , , 1 kommentar 6

Jag kommer ofta på mig själv att polemasa mellan rummen och småprata med mig själv eller inbilla mig att jag verkligen talar med någon. Nu är det ju ofta högläsning jag roar mig med, som inför höstens turné bör jag ju kunna läsa upp de korta textstycken jag valt ut, utan att snubbla på orden. Men som sagt, stundom är det intensiva samtal det handlar om, allt medan jag nöter upp mina sockar mot golvet.

Jag läste härförleden i en vetenskaplig skrift att vi talar högt med oss själva för att lättare lösa svåra problem, vilket i sin tur ökar vår inlevelseförmåga. Något som är ovärderligt för en skriftställare som jag utger mig för att vara. Det kallas på fint språk för ett egocentriskt tal, något vi faktiskt börjar med redan i sandlådan i 3-4 årsåldern. Tankarna blir till ord och det i sin tur till ett språk.

Ju svårare problem vi bär omkring på, desto högre pratar vi. Vi lär även rynka pannan och förbryllat försöka räkna ut problemets lösning genom att lite tafatt räkna på fingrarna. När vi lagar mat så talar vi högt ut i tomma luften för instruera oss mängden mjöl, mjölk, vilka kryddor som ska i grytan och genom att prata för oss själva så blir maten riktigt god i slutänden (oppstekt körven å pärstampa.)

Emellanåt jagas vi av onda ”varelser”, blir ångestfyllda, närmar oss paniken – då fungerar pratandet bättre än ett par stesolid eller en grogg. Genom att utmana oron med ett rikligt flöde av ord, så blir vi lugnare. Idrottsmän uppmanas av sina tränare att småprata med sig själv inför ett viktigt lopp eller när det blir ens tur att försöka hoppa 2,45 meter i höjdhopp.

När käften går som värst på mig, är alla de gånger jag förlagt nycklarna, glasögonen eller vad det kan tänkas vara, så fungerar talet som en slags detektor. Vi blir helt enkelt mer uppmärksamma. ”Jag gick in i rummet, sen på dass … och sen till kylskåpet …!” Se där. pratandet leder oss ner i ett paket Bregott där bilnycklarna av någon outgrundlig anledning hamnat.

Det lär vara en skillnad att tala ”för sig själv” och att ”tala med sig själv”. Det senare kan lätt uppfattas som ren och skär galenskap, då man står ute på farstubron och ställer frågor till sig själv och själv besvarar dessa.

Det är då man kan ”begå självdialog”, och bli så ivrig att övertyga sig själv (eller den andre) att det till slut ploppar upp förbjudna tankar, hemligheter. Detta sysslar vi ofta med i svår sorg eller i ilska.

Riktigt illa kan det verka om man står mitt i en folkhop och börjar ”intervjua sig själv”. Det inte ovanligt att man i detta skede får två olika röster. Låter som schizofreni. Men så är inte fallet. Genom att intervjua sig själv kan man få nya infallsvinklar.

Några bilder som Ingemar oppa berget knäppte för en vecka sedan. Fina bilder. Men oj, så rysligt gamla vi blivit – fast det är väl 30 år sedan vi senast sågs.

Ingemar och jag, två gammböbba.

1 kommentar