Orden bära icke bojor

Av , , Bli först att kommentera 3

KENTS BOKTIPS. Jag skriver lite då och då om böcker och författare jag anser vara läsvärda och puffar för dem. Det är inga regelrätta recensioner, utan enbart mina högst privata åsikter om vad som är bra eller inte. I förra tipset skrev jag om Slas. Denna gång handlar det om Torgny Lindgren.

2017 avled Torgny Lindgren. Han lämnade efter sig ett viktigt och imponerande författarskap. En av Västerbottens (och landets) litterära giganter. Ni som inte läst något av honom har missat en hel del, samtidigt som ni har många underbara lässtunder framför er. Jag har lyssnat på många av hans framträdande och jag har till och med skjutsat honom i min bil – och tillbringat en hel dag tillsammans med honom. Det var dagen då han skulle framträda i landshövdingen Georg Andersson residens. Det var en underbar dag. Där vid landshövdingens köksbord satt Torgny och rökte pipa. medan han drog skröna efter skröna, blandat med verkliga händelser. Men vad som var sanning och lögn var omöjligt att skilja på. Det var den dagen jag fick chansen att göra en lång intervju med honom. Det blev ett märkligt samtal om stubbrytare och bakåtpassningar.

Torgny Lindgren, mannen, författaren, född 1938 i Raggsjö i Norsjö församling. Han utbildade sig till folkskollärare, blev socialdemokratisk kommunpolitiker i Vimmerby. Sedan började han skriva och det gick riktigt bra! Han blev till och med invald i Svenska Akademien 1991. Själv blev jag bekant med hans författarskap genom romanen ”Skrämmer dig minuten” (1981). Sedan kom genombrottet med ”Ormens väg på hälleberget” (1982) och ”Merabs skönhet” (1983). Dessa två var skrivna på det ”lindgrenska språket”. Jag återkommer senare till det.

Genombrottet
Torgny berättade följande: ”Ormens väg på Hälleberget påbörjade jag i femårsåldern. Det var då som n’Isak visade mig gropen där hans barndomshem legat, och om hur handlarn som de hade skulder till en dag kom och rev huset.” Allt sagt vid ett besök i Umeå, i ett fullsmockat Aula Nordica. ”Sedan gick åren och berättelsen parade sig med en annan; den om mormor som åkte runt med sitt orgelharmonium och spelade i gårdarna.” Det fanns dock ett problem. Språket. Norsjömålet, det som han hela livet tänkte och drömde på, var i litterär form redan upptaget av Sara Lidman. ”Men mormor blev räddningen”, berättade han. ”Jag skrev som det hördes när hon talade till landshövdingen.” Det unika lindgrenska språket var ett faktum. Det är en besynnerlig blandning av norsjömål, biblisk högprosa och rikssvenska. Ohyggligt vackert!

Språkets musik
Han hade ett ödmjukt förhållningssätt till sitt skrivande. ”Jag har blivit inbjuden för att tala om konsten att skriva, men det ska jag göra allt för att undvika. Jag vet nämligen inget om skrivandet. Att skriva handlar om att minska ordens flyktighet. Varje ord måste vara frukten av ett beslut”, sa han vid framträdandet i Aula Nordica. För Torgny Lindgren var språkets musik viktig. Om man läser Lindgrens texter högt, så hör man denna rytm, musiken han talade om.

”Att hava som en orgel ini sig! Orden bära icke bojor, sa han. Orden, dem hava stormvindens kraft.” (Merabs skönhet 1983).

Skrivandets process
Torgny Lindgren delade upp författandet i två delar. Skrivandet: en långsam, seg och lustfylld process som kunde pågå i årtionden. Den andra: ”att skriva ner”, en process som gick fort och var överstökad på en månad. Han skrev med penna och papper, ibland bara några rader per dag. Men varje ord var noga uttänkt. De fick inte bli flyktiga. De skulle bli bestående.

Lästips

Vad ska man då läsa om man vill bekanta sig med Torgny Lindgrens omfattande författarskap? Absolut så bör man läsa ”Ormens väg på hälleberget” och novellsamlingen ”Merabs skönhet”. I den senare kommer ni att bli bekant med Lindgrens kärva och underfundiga humor. Kan med fördel läsas högt i goda vänners lag.

En roman som tillhör mina favoriter är ”Norrlands Akvavit” från 2007. Romanen om avkristningen och avfolkningen av Västerbottens inland. I korthet handlar romanen hur den före detta frikyrklige väckelsepredikanten Olof Helmersson, som för femtio år sedan frälste ett otal personer i Västerbottens inland, återvänder efter att ha kommit till insikt. Han ska nu upplysa de arma själarna i församlingen om att det inte finns någon Gud! Den frälsning han en gång så dogmatiskt dunkade in i folk, var inget annat än ren och skär lögn. Frälsningen är bara en sjuklig känslostorm.

Pölsan (2002): En resa på motorcykel genom Västerbotten för äta pölsa av olika slag.
Hummelhonung (1995): Om de två så olika bröderna. Den ene suktade efter salt, den andre efter socker.

Inaveln
Åter till landshövdingens residens. Där Torgny hade sina rötter i Raggsjö, en liten by inte långt ifrån Norsjö i norra Västerbotten, finns i det geografiska området en märklig anhopning av litterära storheter. Förutom Torgny och Sara, så kan vi räkna upp P O Enqvist, syskonen Kurt och Anita Salomonsson och Åke Lundgren.

Landshövding Georg Andersson ställde frågan: ”Hur det kunde komma sig att Västerbotten, och i synnerhet Norsjötrakten, begåvats med så många goda författare? Efter en stunds funderande svarade Torgny Lindgren: ”Förr trodde jag att det berodde på den muntliga berättartraditionen. Numera svarar jag att det beror på inaveln.” Många av de omtalade författarna är nämligen släkt med varandra.

Under min intervju frågade jag honom hur han såg på sitt eget författarskap. Han sög på pipan och tänkte efter en lång stund innan han svarade. ”Numera trycks texterna på ett så uselt, billigt papper att mina ord kommer ha förbleknat och försvunnit om 70-80 år.”

© Kent Lundholm 2020-10-27

Tidens ursinne

Av , , Bli först att kommentera 5
Kliver upp 04,35 när klockan egentligen är är 05,35, vilket vår biologiska , inre klocka skiter i. Den följer solen. Men enligt ett EU-beslut ska manipulerandet med våra klockor avskaffas hösten 2021 (för de länder som vill det). Tidsomställningen höst och vår, har plågat oss sen 1980.

 

Visste ni att man försökte införa sommartid i Sverige redan 1916 för att spara elström. Men det var böndernas protester som ledde till att man redan efter 6 månader skrotade manipulerandet med tiden.

 

En undersökning från 2008 i New England Journal of Medicine konstaterade att risken för hjärtattacker – i varje fall i Sverige – ökar under dagarna omedelbart efter övergången till sommartid på våren. Vintertiden gör oss nedstämda, skapar sömnbesvär, ger oss ett ökat sug efter godis, samtidigt som vi känner oss trötta och orkeslöshet och att rörligheten minskar. Vår kemiska fabrik inne i skallen protesterar.
Skrota skiten! Är klockan 05.00 så är den det! Lita på den biologiska klockan, den lär ha tickat och gått i nån miljon år.

 

Men lik förbaskat så manipulerar vi med tiden, än åt vilket håll den förskjuts. I bondesamhället hade man väl nytta av sommartiden? Nä, inte ens då. När koen råma där i lagårn var hä möran. Dags att kliva upp.
Klockan mäter tidens ursinne och drivs av oron. (I varje fall mekaniska klockor …)

Risker med isolering

Av , , Bli först att kommentera 2

Bra att man lättar på isoleringskraven. Den påtvingade ensamheten kan lätt bli en psykisk pandemi. I ensamheten reagerar våra kroppar med farlig stress – på samma sätt som de gjorde hos de grottmänniskor som blev övergivna av flocken. Om detta skrev ja om i mars då jag själv satt instängd mot min vilja, i en påtvingad ensamhet. Höll på att bli galen.

Jag har under livet valt att emellanåt dra mig tillbaka och stänga dörren om mig – men nu var det en påtvingad ensamhet. Det är nåt helt annat. Jag behöver emellanåt lugn och ro för att kunna fokusera på mitt skrivande. Men skillnaden är stor på frivillig och påtvingad ensamhet.

Ofrivillig ensamhet ger ett stresspåslag i kroppen. Orsaken är att våra hjärnor tolkar ofrivillig ensamhet som någonting livsfarligt. Jag blev en grottman, en troglodyt med ett blodtryck som ökade, där blodsockernivåerna, kärlsammandragningarna steg, sömnlösheten blev påtaglig – vilket i sig ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Ensamhet kan alltså dra igång en flera tusen år gammal kroppsreaktion, då ensamhet verkligen var en fara för livet. Fortfarande, efter alla dessa år, tolkar alltså vår hjärna ensamhet som nåt livsfarligt vilket i sin tur just ger ett stresspåslag i kroppen. Hälsoriskerna vid ofrivillig ensamhet kan jämföras med att röka. Ensamma personer löper även högre risk att drabbas av cancer och försvagat immunförsvar.

Lider man dessutom sedan tidigare av psykisk ohälsa, så kan stressen bli än starkare då rädsla, depression, ångest blir metatabletter i vår kemiska fabrik vi bär omkring på. Vid ensamhet rubbas även hormonsystemet. Stresshormonet kortisol ökar, medan hormoner som är förknippade med positiva känslor, såsom oxytocin, serotonin, dopamin och endorfiner minskar eller stängs av. Eftersom vi med psykisk ohälsa är mer sårbara vilket leder till en sämre förmåga att hantera stress, som generellt har svårt för att bli instängd. I den påtvingad ensamheten, vaknar känslor som att känna sig bortglömd: känslor och tankar som sätter fart på stressen i kroppen.

Flocken ett skydd

Vi är flockdjur som söker oss till andra ”djur” för att få finnas med i en gemenskap. Gamla system går igång vid olika slags hot. Ett sådant är att bli lämnad ensam. Ulvarna kan ta dig!

Stressystemet går igång vare sig vi vill eller inte. Vi vet sedan tidigare, att ensamma människor löper en högre risk för drabbas av stroke, hjärtinfarkt, depressioner, och har lättare att ta till flaskan. Amerikanska studier visar att socialt isolerade och ensamma människor löper över 30 procents högre risk för stroke och 25 procents högre risk att drabbas av cancer.

Nu krävs det att vi än större utsträckning att vi hjälps åt och med en ryslig disciplin är måna om varandra. Men i grund och botten finns ett eget personlig ansvar att hålla avstånd, tvätta händer, använda handsprit, undvika folksamlingar – och nu måste vi få de dansande ungdomarna som kommer vandrande i kluster, att inse att de inte är odödliga och att även de kan vara smittbärare och en dag kan ”dräpa” mormor och morfar.

Jag tillhör ju inte gruppen 70 plus, utan den över 60 år och som är högriskpatient (diabetes, astma, stroke, Parkinson, bipolär, överviktig) som förmodligen inte en Covid 19. Men även jag försöker att röra mig ute på gator och torg som en vanlig man. Jag följer de generella rekommendationerna stenhårt – för jag har insett att total isolering är i mitt fall farligare än att bli smittat av coronaviruset.

 Nu krävs disciplin, att vi hjälps åt, att vi är solidariska och dagligen tränar på vår empati och vårt medlidande. Pandemin finns ju kvar. Den tycks ladda för en andra våg och kan på sikt inte bara dräpa oss, utan även öppna dörrar åt stollarna som vill utnyttja situationen genom att attackera demokratin och istället införa ett välde av envåldshärskare och diktatur.

Det finns med andra ord finnas grupper som har extra svårt att stå ut med isolering, ensamhet och med själva dödshotet som kommer från hemska Covid-19. Hjälp oss att våga röra oss lite mer fritt, att slippa ständigt vara rädda – och sluta att ifrågas’tta oss som om vi inte finns. Var en god kamrat!

Redan före pandemin levde vi i ett samhälle som präglades av ensamhet, som nu blivit tydligt. Vid psykisk ohälsa kan gamla symtom och gamla beteenden väckas till liv. ”Galenskapen” växer till sig. Vid längre ensamhet börjar även kroppen att  ta skada.

Tillägg:

Det finns olika slags ensamhet:

Existentiell – vi känner att våra innersta tankar och känslor inte går att dela, att ingen verkligen lyssnar eller förstår.

Social – man saknar band till vänner och bekanta som man känner samhörighet med eller kan anförtro sig åt.

Emotionell – man saknar en kärlekspartner som man kan anförtro sig åt på djupet.

Kraftpoeten från Håkmark

Av , , 1 kommentar 7

Sixten Landby

En polare i Vindeln berättade med glädje i rösten, att han äntligen fått tag i en bok han eftersökt i en oherrans många år. Bok å bok, det är väl mer ett häfte. Det inspirerade mig att återfinna mitt exemplar bestående av kraftpoesi och en massa teser/metaforer. Till slut fann jag den. Den låg instoppad i en pärm. Jag talar om ”Sixtens Landbys teser” (1996) där Alvar Martinsson valt ut 250 teser skrivna av Sixten Landby; ”Buffeln från Hissjö”; världens starkaste man som turnerade land och rike runt, och även resande i skinnkläder. Jag skrev om Landbys teser redan i slutet på 1990-talet då jag var kulturredaktör på Folkbladet. Många hurrade, men det hördes även en del sura kommentarer från de som av nån anledning ansåg att Landbys poesi inte var fin nog för att plats på en kultursida. Vad är då fin kultur, frågade jag mig. Vad är ”ful” kultur?

Luffaren är Rikast, ty han äger hela jorden.

Bröderna Sixten och Kurt Landby, bodde i en liten oansenlig stuga i Håkmark fram till 1991. Bröderna var från sent 1930-tal fram till tidigt 1970-tal ett turnerande sällskap, som åkte land och rike runt för att visa upp Sixtens kraftkonster. Han var sannerligen en stark man. Han kunde böja hästskor och sjutumsspikar, lyfta en ballongcykel på ett pekfinger. Utåt sett var han: ”Den kolossale svensken, den jättelike norrlänningen från Umeå, 126 kg tung, komplett i avsaknad av fett och med en drift som sju bockar.” Den mannen skrev även poesi, metaforer, liknelser eller tester som han själv kallade sina alster.

Missuppfatta aldrig en människa
för att denna bär sig tokigt åt.
Ty hon kan äga större förstånd än du tror.

Under ytan fanns sorgen, vreden och humorn – men även teser som osar av banaliteten, självgodhet – ibland med unkna reaktionära infall som man skulle vara kunna vara utan.

Den dikt som är mest känd är ”Killa mig på Kilimanjaro”, som gruppen ”Peppe and the Popping Peanuts” framförde i TV, vilket gav Sixten en större publik som ”kraftpoet”; trots att texten är ganska burlesk. Tyvärr finns den inte med i boken. Men humorn och ironin genomsyrar många av Sixtens verser.

En ärlig person släpper aldrig smygare
utan i Vrålande trumpetstötar.
Även i det högtidliga sällskapets fisförnäma krets.

Genom teserna anar man hans olika sidor. Denna bok är bara ett litet urval av vad Sixten Lamby skrivit och man har medvetet valt bort de sexistiska teserna; som publicerades i ETC i början av 80-talet och det var nog klokt gjort.

I en God människas väsen finns något av Evighetens lugn.

Ja, hur ska man då förhålla till Sixtens Landbys teser? Man måste nog vara utrustad med lite ”sjuk” humor och kunna ”läsa mellan raderna” – och inte rygga för lite ”fulprat”.

”Elände på Elände”, sa Kärringen när Gubben ramlade på henne.

Efter att Sixten slutat med att lyfta ballongcyklar, drog bröderna sig tillbaka. De levde på sitt sätt, vad alla andra tyckte. Sixten läste och skrev – och i flera av teserna märktes att han gjort ett medvetet val att dra sig undan världen.

Hälsosammast är att leva, vid sidan av mänskligheten.
Genom lugnet och avspändheten kan man tänka klarare.
Ty detta har med harmoni att skaffa.

Kanske levde Sixten Landby i sin valda ensamhet upp till devisen, att en människa inte överlever utan kultur: ett skrivande som mynnade ut i en kulturgärning med tusentals teser; nedtecknade i det fladdrande skenet från ett stearinljus.

Somliga människor är så rädda om sig själva
att de aktar sig för allt
Ja de törs inte ens snudda vid en fjärilsvinges puder
Trots att runt omkring dem världens Buller ljuder

1 kommentar
Etiketter: , , , ,

Vi glömde precis allt

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Disträ, glömsk eller en begynnande demens, senil cement. Jag frågar mig detta efter dagens lustresa till Kont där det mesta blev kvar hemma i Umeå. Vackert väder. Klart man måste ut och njuta i solen så här i oktober. Vi drar till Kont! Så vi började nogsamt att packa, jag och min lena.

Resan gick smärtfritt. Inte en skalle ute vid Kont, så vi bestämde oss för att göra upp eld med den torkade, fina veden som Lena införskaffat. Men den låg kvar i bilskuffen hemma i Umeå. Vi hittade tre genomsura björkklabbar. Tändstickorna!?

”Dom skulle ju du ta!” Vi sa det samtidigt i samma anklagande ton. Nåväl vi hittade en ask i ett av vindskydden, sen rev vi sönder en tidning som vi efter tionde tändstickan fick fyr på. Fyr å fyr det  var mest  rök. Inte ens tidningspappret brann. Lika bra det för korven vi skulle grilla låg hemma i kylskåpet.

En gång när vi hade kaffe …

Men en kopp kaffe skulle smaka gott. Jag hade ju köpt färska kanelbullar. Men kaffet stod och puttrade i bryggaren hemma på Ostvägen.

Bullarna var inte alls färska. Mackorna var torra, då jag glömt smöra dem med Bregott.

Men solen sken.

En aning oroad över minnet …

 

För visst tusan hade vi väl varit i Kont? Hade vi drömt allt eller kanske varit på en helt annan plats, nånstans norrut mot Skellefteå. Bilden påminner i varje fall om Kont.

Kont eller …

 

Bli först att kommentera

Pären skola vi äta

Av , , 2 kommentarer 3

Mandelpären

Det fanns egentligen bara en sorts pären. I varje fall inte förr i tin. Det var den vita, avlånga och mjöliga mandelpotatisen, någon annan sort planterades icke i vårt pärland i Bäckmyran. Jo, ibland kunde pappa få för sig att sätta en rand med blåpären, som jag numera förstår att var en variant av vanliga mandelpären. Blåpären var en variant som odlades söderöver och brukade ha vuxit klart någon, några veckor innan vi kunde gräva upp vitmandeln.

Den mjöliga vitmandeln var hopplösa att koka. En minut för länge i sjudande vatten och det blev pärstampa av allt (mos). Den gick absolut inte att koka utan att skalet satt kvar. Skalet höll samman potatisen. Men mandeln skulle det vara, men i våra trakter var ju i stort sett varenda männisch oppstillt på just denna sorts potatis. Vad vore väl en burk surströmming utan  mandelpären?

Blåpären

När jag växte upp under tidigt 60-tal var det ingen som kände till pasta och ris – i varje fall inget som ställdes på matbordet när pappa kom hem från timmerskogen, vrålhungrig.

Mandelpären, mandelpären till förbannelse. Numera köper jag aldrig denna sort utan föredrar nån av de runda, hårda potatisen. Såna som sitter ihop och inte kokar sönder.

Att gräva pären är en tungsam historia. När farsans mandelpären skulle upp ur jorden, samlades släkten kring  de två pärland han hade: ett bakom ladugården, ett uppe på Björkberget. Det krävs en rygg av stål för att i timmar orka gå lätt framåtböjd och gräva upp de värdefulla knölarna.

2 kommentarer
Etiketter: , ,

Nu även på Pod

Av , , Bli först att kommentera 5

Kent läser in POD

ABF Västerbotten har bjudit några författare från Västerbotten för att kåsera i deras Podcast ”Berättelser från Västerbotten”. Avsnitten är på ca 30 minuter. Jag pratar om berättarkonsten i länet och vad som händer med författare som stoppas av en allvarlig sjukdom.

Lyssna på noveller skrivna och berättade av kända författare från Västerbotten. Varje onsdag släpps ett nytt avsnitt att lyssna på ensam eller tillsammans med andra.

Författarna som förekommer i serien:
Kent Lundholm (Umeå)
Linda Marklund (Burträsk)
Britta Stenberg (Malå)
Göran Lundin (Skellefteå)
Mikael Berglund (Umeå

LÄNK TILL ”Skrönornas hemvist med Kent Lundholm”

Bli först att kommentera

Reportage om min diabetes

Av , , Bli först att kommentera 1

År 2003 fick Kent Lundholm diagnosen typ 2-diabetes, vilken utlöstes av stark stress i kombination av att han gått upp mycket, och snabbt, i vikt. Stressen kom från två håll.
– Jag är Övre Norrlands sjukaste författare, säger Kent.

Läs mer av intervjun som Ann Fogelberg gjorde för några veckor sedan :

Länk: >>> Till reportaget

Bli först att kommentera

Rör dig friskare

Av , , Bli först att kommentera 2

5-6 veckor träning väntar mig. Hade det varit på 80-talet hade det handlat om mängdträning och intervallövningar för att bättre tåla mjölksyran inför löparsäsongen. Även en hel del lyftning av järnskrot. Nu handlar det att kunna resa sig upp från stolar och från golvet. Då var jag 25 år, nu 62 år. Det är tekniskt stor skillnad att träna för elitlöpning, men det som är lika är den inre viljan att nå resultat. Sen en vecka är jag inskriven på neurorehab i Umeå för att slåss mot min Parkinson och jag har faktiskt nytta av 80-talets vansinniga förmåga att plåga mig.

Parkinsons sjukdom (PS) är en neurologisk sjukdom som oftast drabbar personer över 55 år. I Sverige finns ungefär 20 000 personer som har sjukdomen. Ute i världen är 5 miljoner drabbade. Sjukdomen innebär att nervceller, som tillverkar signalsubstansen dopamin långsamt försvinner. Dopaminet är viktigt för att signalerna från olika delar av hjärnan ska nå varandra och när det blir för lite dopamin i hjärnan kan symtom som bl a skakningar i kroppen och långsamma rörelser uppträda. Det är en kronisk sjukdom där nervcellerna dör vilket leder till dopminbrist. Huvudsymtomen vid PS är skakningar, långsamma och förminskade rörelser, stelhet (rigiditet) och nedsatt balans. Arv, miljöfaktorer kan utlösa sjukdomen. Man har upptäckt ett protein som förstör nervcellerna. Men mycket är oklart. I vissa släkten är PS vanlig och ärvs inom familjen (min far hade Parkinson).

Sjukdomen leder till gångsvårigheter, usel balans, stelhet, överrörlighet, minnesproblem. Symtomen kan till viss del hålla stången med hjälp av mediciner. Läkemedelsbehandling syftar till att ersätta bristen på dopamin. Levodopa är det vanligaste och mest effektiva läkemedlet, men det har även visat sig att motion och fysisk träning kan förbättra problemen. Detta är något som jag nu hoppas på.

Vi med med PS får ofta gångsvårigheter med sänkt gånghastighet, kortare steglängd, smalare stegbredd. Genom att öka gånghastigheten ökar livskvalitet vid PS. Vi ”glömmer bort” att pendla med armarna och kan få stora problem med att svänga, vända sig och ändra riktning under gång.

Balansen blir helt klart sämre och det kan leda till en ökad fallrisk. Genom att träna på bättre balanskontroll så kan man få bättre stabilitet och orientering. Fall, rädsla för att falla skrämmer oss med PS varav 50–86 % faller upprepade gånger. Långsam och påverkad gång och balansförmåga vid PS leder till ett mindre helvete att förflytta sig, det blir en tids- och energikrävande process.

Fysisk aktivitet ökar energiförbrukningen i muskulaturen och kan utföras inom olika områden av livet och på olika sätt. Träning kan förhindra framtida komplikationer som smärta och nedsatt ledrörlighet. Då man promenerar kan man koncentrera sig på att ta långa steg genom att påbörja steget med hälnedslag. Minns hur farsan brukade marschera längs grusvägen för att få bättre hållning. Blicken hålls fäst mot färdriktningen. Händerna ska svänga i takt med stegen, så att motsatta extremiteter – hand och fot – fungerar som par. Detta kan ytterligare effektiveras med hjälp av stavgång. Gångstavar stöder också balanserade, rytmiska rörelser.

Motion har en positiv inverkan också på humöret. En bättre kontroll av rörelserna stärker jagbilden och självkänslan och gör det lättare att upprätthålla sociala kontakter. En motionerande människa har lättare att slappna av och sömnstörningarna minskar. Motion förebygger även förstoppning i och med att den sätter fart på ämnesomsättningen. Träningen kan ske individuellt eller i grupp. Vilket som är mest lämpligt beror på patientens mål, förmåga, motivation och önskemål.

Skapa en målbild. Vad tränar du för? Bättre gång, balans, minska smärtorna. Motionen botar ju inte din BS, men kan förbättra symtomen och därmed göra vardagen bättre. Kanske är det så enkelt att det räcker med att må bra och undvika försämringar genom daglig träning.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Jackskojare i stan

Av , , 3 kommentarer 7

Jacka av annat märke.

Se upp för skojare! ”Få två Armanijackor, betala en liten summa för den tredje. Jag luras inte”, sa mannen på usel engelska. Skojarna är i stan.

En stor svart bil körde upp vid min sida på parkeringen vid COOP Ersboda här i Umeå. En stackars affärsman fick inte ner sina tre jackor i bagaget när han skulle flyga hem till Milano. Vi snackar alltså tre armanijackor värda 10 000 kr! I min storlek. Men en sak har lärt mig här i livet. Inget är gratis! Det var nåt skumt. Kanske att ringarna på hans feta fingrar såg ut som leksaker. Tackade nej och gick min väg.

Läste nyss på Hälsingland.se att en man i denna dag råkat ut för samma skojeri. Han hade låtit sig luras och betalat 1000 kr för de tre ”äkta” armanijackorna som visade sig vara plagiat värda en dryg hundring – för alla tre. Se upp för välklädda herrar som vill ”ge bort” ett par jackor av märket Armani. SKOJARE!

3 kommentarer