Åsikterna stelnar

I går fick jag stava mig fram genom tillvaron. Nog ser det en aning fånigt ut, när man hastar över sten och stock med sina gå-stavar. Känner mig gammal. De jag möter med stavar är tant Hulda 87 år och hennes åldrade kompisar. Trots det, börjar jag så sakta att acceptera mina stavar. I mitt fall underlättar de balansen och hjälper mig att ta ut på stegen. Allt är ju inte som förr med herr Lundholm. Jag kommer att tvingas ta emot allehanda slags stöd i framtiden, vare sig de verkar fåniga eller inte.

Är det verkligen så att vi kommer till en punkt i livet, då vi inte orkar/vill ta emot fler nymodigheter eller nya impulser, trender. Tänkte på det i morse då jag satt på soffkanten och försökte räkna upp de fem bästa filmerna jag sett, respektive de fem bästa böckerna. Det var verk som hamnade långt bak i forntiden, filmer jag sett på 80-talet. Likadant var det med lästa romaner. Uppstår det med åren en mättnad, som hindrar en att ta emot det nya? Har man blivit nöjd, snudd på likgiltig? Vad gäller filmer, så går jag numera ytterst sällan på bio. Händer det så blir det en film i familjekategorin så att det ska passa alla i sällskapet – och då blir det inga höjdarfilmer.

De filmer som ännu kittlar är Science fiction-filmer, men de filmerna som är mina favoriter håller på att bli gamla, som Avatar (2009) och Gravity (2017). Men alltid något. Jag kommer inte dragande med Mannen från Mars från 60-talet. Är det lathet som gör att jag inte ids förflytta mig från Backenvägen 9 till Filmstaden? Eller finns det inte plats för fler nyheter i min sinnevärld?I

I vår bokcirkel läser vi ofta nya romaner. Men det är sällan jag jublar åt dagens skolade författare, som lägger allt krut på det stilistiska men glömmer det viktigaste – att berätta en bra historia. Se där, en åsikt som hindrar mig att ta emot det nya. Rent av en generationsklyfta?

Med ålderns rätt blir man mer vis. Man får en helhetsbild av tillvaron, medan detaljerna faller bort i samma takt som minnet försämras. Kvar i skallen blir gamla filmer och slitna romaner – för på den gamla goda tiden satsade man minsann på kvalité. Hur skulle då mina listor (från stenåldern) kunna se ut? Håll i er.

Bästa filmerna

1. Gökboet
2. Fanny och Alexander
3. Forrest Gump
4. Pulp Fiction
5. Livet är underbart

Bästa böckerna

1. Merabs skönhet, Torgny Lindgren
2. En vandring i Solen, Stig Claesson
3. Mörkrets hjärta, Joseph Condrad
4. Onåd, J M Coetzee
5. Utrota varenda jävel, Sven Lindqvist

Se där – 90-talet och bakåt. Jag släpper inte in nåt ur samtiden. Håller jag på att bli reaktionär – eller bara gammal? Man blir onekligen allt mer konservativ ju äldre man blir. Åsikterna stelnar. Dags att börja tvinga i mig nått ny, böcker och filmer som produceras Nu. Annars riskerar jag att bli en sur gammal gubbe som ständigt kör med: Det var bättre för i tin! Fy tusan för såna gubbjävlar!