Blind av ljuset

Det har nyligen varit solförmörkelse. Den 20 mars var det en total förmörkelse, då månen under en kort stund parkerade framför solen – i 2 minuter och 47 sekunder. Nästa gång det sker är år 2036. Men hur beskådar man ett sådant fenomen utan att bränna sönder ögonen? Om kikar man för intensivt, så blir man blind. Då blir det riktigt mörkt.

Det var som när den första svetsen kom till Baklandet. En av gubbarna stirrade så intensivt in i svetslågan att det fick allvarliga konsekvenser. Till slut stapplade han omkring med utsträcka armar och ropade:
”Nu ser jag gult, nu ser jag rött, å blått … å nu ser jag ta mej fan ingenting!”
Gubben låg till säng en dryg vecka och ojade sig. Svetsblind.

Snön tinar och snart är det vår. Det vill jag inte missa.

Jag brukar allt som ofta glömma den fyrsiffriga bankkoden, och precis varenda födelsedag, och när jag ska köpa ägg så nog fan kommer jag hem med en citron. Däremot minns jag vartenda ord som farmor sa i sitt kök 1983, vid niotiden en lördagsmorgon, och att Gärderud vann OS-finalen 1976 i 3000 m hinder på 8.08,02. Detta med en människas minne är verkligen märkligt.

Idag ska jag på inspirationsmöte. Det är kulturföreningen Vasaplan, som ger ut tidningen med samma namn, som ska diskutera framtiden, hur vi går vidare för att kunna hjälpa än fler av de socialt utsatta i Umeå. Det är inte lätt, eftersom kostar att producera tidningen, och att vi är så beroende av de som stöttar oss ekonomiskt.