When you donno where you’re goin’, you’re on the way to opportunity

Sommaren har inte kommit, vad ger då getingen rätt att leva?
Alla Vindelns getingar tycks ha övertagit husväggen där jag bor som landningsbana och kryper in hos mig som om jag bjöd på något jäkla öppet hus. Det gör jag inte! Höll verkligen på att sätta gröten i halsen och slå sönder köksbordet på lunchrasten när två getingar helt enkelt tog över hela den fria ytan i mitt kök och överröstade radiofavoriten jag väntat på i två dagar, som om vi helt plötsligt delade på hyran. Så i stället för att hänvisa dom vidare till kommunalhusväggen tog jag på mig rollen som Gud och förpassade dessa sommarplågare till döden. Sommaren är inte kommen, ave inga getingar.

I morgon drar jag E4an söderut tillsammans med min karl, bilen. Vi har flera stoppunkter och ett slutmål, men eftersom tankmätaren är trasig och jag föddes utan orienteringssinne kan det lika gärna sluta med övre Norrland och soppatorsk. Huvudsaken är i alla fall att jag kommer fram i tid till det möte som kan komma att bli ett avgörande i fråga om min framtid. Jag har ingen aning om vad jag har gett mig in på, trots att jag studerat, analyserat och i timtal planerat det här. Det enda jag vet är att jag vill, jag måste och jag kräver mer av livet än det jag har nu, och det är jag som har nyckeln i handen som kan låsa upp den stadigt rostade dörren som stått som skydd för trygghet och rutiner i åratal. Nyckeln till friheten vet jag inte, men jag känner mig redo att öppna vilka dörrar som helst så länge det inte flyger in några getingar.