Igår höll jag på med en riktigt munter aktivitet. Nej, jag försökte inte hitta snygga clips-on till Standing Man eller så, men det var ändå ett tidsfördriv av rang. Jag försökte hitta den mest ledsamma låten. Det var inte så lätt visade det sig. Jag googlade på "sad songs" och fick fram Backstreet Boys "Incomplete". Det var inte riktigt det jag var ute efter… Så jag fick helt enkelt vara subjektiv och leta fram låtar i mitt eget tyckte. Så här ser tre-i-topp ut:

3. En låt som är har en tragisk text men också en stämningsfull melodi. Skriven av Nick Cave, som för övrigt numera ser ut som en parodi på John Travolta. Videon fråntar dock lite av känslan man får av att bara lyssna på låten. Man fokuserar istället på alla förvandlingar Kylie Minouge tycks ha genomgått. Hur som:

Text: The Wild Rose

CHORUS:
They call me The Wild Rose
But my name was Elisa Day
Why they call me it I do not know
For my name was Elisa Day

From the first day I saw her I knew she was the one
As she stared in my eyes and smiled
For her lips were the colour of the roses
They grew down the river, all bloody and wild

When he knocked on my door and entered the room
My trembling subsided in his sure embrace
He would be my first man, and with a careful hand
He wiped the tears that ran down my face

CHORUS

On the second day I brought her a flower
She was more beautiful than any woman I’d seen
I said, ’Do you know where the wild roses grow
So sweet and scarlet and free?’

On the second day he came with a single rose
Said: ’Will you give me your loss and your sorrow?’
I nodded my head, as I layed on the bed
He said, ’If I show you the roses will you follow?’

CHORUS

On the third day he took me to the river
He showed me the roses and we kissed
And the last thing I heard was a muttered word
As he stood smiling above me with a rock in his fist

On the last day I took her where the wild roses grow
And she lay on the bank, the wind light as a thief
As I kissed her goodbye, I said, ’All beauty must die’
And lent down and planted a rose between her teeth

CHORUS

Nr 2: Tell Laura I Love her, skriven av Jeff Barry and Ben Raleigh. Handlar om lycklig kärlek som slutar i misär. Den hade kommit på plats nummer 1 om det inte var för Ray Petersen som sjunger som om han hade döden i halsen när han går upp på de höga tonerna. Ritchie Valens version är dock mycket bättre.

Text:

Tommy and Laura were lovers he wanted to give here everything
Flowers presents and most of all a wedding ring
He saw a sign for a stockcar race a thousand dollar prize it read
He couldn’t get Laura on the phone so to her mother Tommy said
Tell Laura I love her tell Laura I need her
Tell Laura I may be late I’ve something to do that cannot wait
He drove his car to the racing ground he was the youngest driver there
The crowd roared as they started to race
Around the truck they drove at a deadly pace
No one knows what happened that day how his car overturned in flames
But as they pulled him from the twisted wreck
With his dying breath they heard him say
Tell Laura I love her tell Laura I need her
Tell Laura not to cry my love for her will never die
Now in the chapel Laura prays for her Tommy who passed away
It was just for Laura that he lived and died alone in the chapel she can hear him cry
Tell Laura I love her…
My love for her will never die

Nr. 1. "Gloomy Sunday". Är en ungersk dikt egentligen, men komponerades senare av Rezsõ Seress. Låten blev till och med bannad av BBC för att den var för ledsam, vilket inte rimmade så bra i samband med andra världskriget. Hur som helst, mycket bra, mycket ledsam. Den kallas för "den ungerska självmordslåten" för att den sades ta livet av de som lyssnade på den. Det verkar tack och lov vara en "urban legend", alltså en modern myt. Precis  som myten att det finns ett nytt piller som våldtäktsmän använder på klubbar, som egentligen är tänkt för nedsövning av hästar. (Vilket då skulle göra att de som råkar ut för pillret både blir våldtagna och sterila). Bara en parentes. 

 Text:

Sunday is gloomy
My hours are slumberless
Dearest the shadows
I live with are numberless
Little white flowers
Will never awaken you
Not where the black coach
Of sorrow has taken you
Angels have no thought
Of ever returning you
Would they be angry
If I thought of joining you
Gloomy Sunday

Sunday is gloomy
With shadows I spend it all
My heart and I have decided
To end it all
Soon there’ll be flowers and prayers
That are said I know
But let them not weep
Let them know
That I’m glad to go
Death is no dream
For in death I’m caressing you
With the last breath of my soul
I’ll be blessing you
Gloomy Sunday

Dreaming
I was only dreaming
I wake and I find you asleep
In the deep of my heart dear
Darling I hope
That my dream never haunted you
My heart is telling you
How much I wanted you
Gloomy Sunday
Gloomy Sunday

—

Plugga kanske?

Så här gör man efter ännu en föreläsning i psykiatri, efterföljt av ett arbete i forskningskommunikation:

Sofia: Läser skvallersidan på aftonbladet och förfasar sig över att Tiger Woods och Elin har äktenskapliga svårigheter. Sedan kommenterar hon hur en känd kvinna är gift med en man som ser ut som Chewbacca. Därefter är det klagomål på Shakiras pojkvän, en av Rolling Stones-gubbarna etc etc. Nu nyser hon också på mig.

Lotta: Facebook. Läser alla ointressanta uppdateringar högt för Sofia som inte lyssnar, eftersom hon är helt uppslukad av kändisvärlden. Det kan också vara så att Sofia inte bryr sig om vad folk hon inte känner skriver i sitt statusfält. Nu blir det Icanhascheezeburger.

Jag vet inte vem av oss som har störst problem. Fast nu har Sofia också gått in på Icanhascheezeburger. Vilken twist! Vi är visst lika normalstörda.

Ja, alla är vi upprörda över äldrevården och hur den missköts, vare sig det beror på för få resurser eller bristande information.

Vår föreläsare Yngve som jag blivit mer eller mindre besatt av, skänker tydligen alla pengar han får för sina föreläsningar till sina docenter så att de kan forska inom geriatrik. Jag blir så imponerad av idealister som verkligen gör någonting för mänskligheten. En sann ängel är vad han är!

Okej. Nu ska jag sluta med alla djurbilder ett tag framöver för att istället lägga lite tid på en viktiga samhällsfråga. Hade en överläkare i geriatrik som föreläste för oss i fredags och han berättade om all vanskötsel av äldra människor som politikerna inte vill ta tag i. Jag blev bestört när jag fick höra hur många felmedicineringar och läkemedelsmissar som äldre blir drabbade av, särskilt med tanke på att de inte direkt har särskilt stort inflytande i dagens samhälle. Vår föreläsare Yngve hade pratat med drottningen om detta och skulle tydligen ta upp det med socialministern också. Nog för att man tänker att det kan låta lite narcissistiskt när han börjar berätta om sina möten med diverse celebriteter, men samtidigt bidrog det med en viss tyngd till det han sade. Ett axplock av föreläsningen:

-30% av äldre över 80 år lider av depression och de flesta får ingen behandling. Depression är den mest maligna sjukdomen hos den här gruppen, där risken att dö fördubblas. Vanliga tecken på depression kan vara paranoida tankar (personalen stjäl av mig), hypokondri, oro.

-Läkemedel testas bara på unga, friska män. Det medför också en risk för överdosering, då alla inte tänker på att Gerd, 85 kanske ska ha 1/4 av doseringen som Dolph, 20, kan ta. Biverkningarna är dessutom ofta väldigt mycket vanligare hos äldre än hos unga. Detta pga nedsatt njurfunktion, minskad del vatten i kroppen etc.

-Äldre vansköts på sina boenden och får inte tillräckligt med mat. Personalen får inte tillräcklig kunskap om hur maten bäst tas upp, t ex att äldre bör få maten uppdelad och inte vänta för länge mellan måltiderna, för att kunna ta upp näringsämnena på bästa sätt. En majoritet av de äldre är undernärda, medan det ser bättre ut för de som bor hemma.

-Om äldre personer går på Ipren en vecka, riskerar de att dö. Oftast ska de inte heller ha så mycket feber att de behöver värktabletter, utan då är det mer troligt att det rör sig om uttorkning, vilket är mycket vanligt. Om man ska ge dem värktabletter så ska det vara alvedon. Är det många som vem om det här? 

-Kvinnliga, älde patienter får sämre vård än de manliga patienterna. De undersöks inte lika ofta och samma tid och resurser läggs inte ned på dem.

-Läkarstudenter har knappt någon föreläsningstimme i geriatrik innan arbetslivet. Logiskt?

Jag ser fram emot åldrandet…. 

Jag tror jag ska börja publicera bilder på katter hädanefter istället för att skriva halvlånga haranger om diverse grejer. Istället för att klaga på Stephanie Meyer angående hennes kassa böcker, borde jag i all enkelhet bara lägga ut den här bilden:

Jag lovade mig själv att inte kolla på fler kattbilder, men jag har på något märkligt vis blivit beroende av det. Damn you, icanhascheezburger!

Fluffy.

Uselt I tell ya!

Idag har jag varit på skolan från 9 till halv 5 och sedan jobbat från 5 till 8. Nu är jag trött. Och när jag är trött blir jag… bitter. Just det. Dagens bitterhet infann sig som värst vid två tillfällen. Tillfälle 1: Förutom alla sjuttioelva kurser vi läser parallellt innan jul, fick vi i söndags veta att ännu en kurs skulle fullgöras med en inlämningsuppgift. Eftersom ingen lärare fanns tillgänglig att undervisa i socialmedicin, fick vi själva svara på frågorna i kursplanen. Så här såg uppgiften ut:

Efter genomgången kurs förväntas studenten översiktligt kunna redogöra för
1. socialmedicinens förutsättningar, mål och medel.
2. sociala rättigheter och förmåner; socialmedicinska organisation
3. arbetsskador – definitioner och klassifikation.
4. yrkesmedicin och företagshälsovård.
5. arbetsmiljölagen
6. lagar och förordningar beträffande förebyggande åtgärder och ersättning vid arbetsskador.

Vad menas med socialmedicinska organisation? Organisation-en eller organisation-er? Det vore trevligt om de som utformar dessa kursplaner åtminstone kan ta sig tid att avsluta en mening. Vi i gruppen som hade hand om denna fråga, försökte beskriva allt som kanske/möjligtvis/eventuellt avsetts, men helt lätt var det inte. Bitter blev jag. Fast jag skrattade mest. Min vanliga försvarsreaktion mot yttre hot.

Tillfälle 2: Hade en föreläsning där läraren började lektionen med att berätta om en bok som han, snäll som han var, kunde tänka sig att sälja för 100 spänn på plats. Till alla de som var intresserade såklart, det var inget tvång med andra ord. Problemet var bara att han inte gav ut några hand-outs, bytte slides hela tiden så att ingen utom möjligen Speedy Gonzales kunde tänkas hinna med, samt att han hela tiden predikade om att det inte spelade någon roll om man inte hann med eftersom det viktiga stod i boken. Som han själv skrivit. Såklart.

Jag köpte inte boken. Unnar mig en pizza på ängen istället. Föreläsaren kan väl unna sig en utlandsresa efter sin lukrativa bokförsäljning.

Pizza eller bok? Det är frågan!

Här är svaret:

Har fortfarande besök av tasmaniern, så jag har försökt visa denne man Umeås pärlor, det vill säga centrum och Rex. Längre än så har jag inte hunnit. Människan har 32 euro på sitt konto som ska räcka till att resa till Danmark och sedan Holland. Det låter definitivt som en utmaning.

Tasmaniern liftar var han än ska. Det skulle inte jag våga göra. Men han är väldigt snäll och utåtriktad så jag kan verkligen rekommendera couchsurfing. Och om någon ser en tasman som verkar peppad på att ta E4:an nedåt, så får ni gärna plocka upp honom. 

Nu har fler människor från samma internetställe hört av sig. Det finns de som vill bo hos på mig dagarna efter jul, det vet jag inte om jag går med på.

Vad jag lärt mig i veckan, topp 3:

3. Tasmanien är inte ett eget land utan om man kommer därifrån säger man att man är från Australien. På det förstnämnda stället bor det c.a femhundra tusen personer. Många skaffar familj och barn tidigt och en hel del människor där är rasistiska och fördomsfulla.

2. Det finns en turistinformation i Umeå där människorna i personalen är jättetrevliga och hjälpsamma. Jag tror jag ska gå dit om jag någonsin känner mig ensam, bara för att prata lite. 

1. Tydligen är det en tradition att ha (vidriga) jultomtar under julgranen! Vad är det för konstig tradition? Låter otäckt. Själv kommer jag från en familj där riktiga julgranar aldrig används, så när jag var liten ritade jag en gran på en pappkartong för att få någon slags julkänsla. I år är det kanske dags att måla ett tomte-ansikte på en porslinsdocka. Creepers.

Snart december.

Pepp.

 Det här tyckte jag var en passande bild på en creepy tomte. Tasmaniern tyckte så här om bilden: "It looks like a pig in a santa’s costume"…

(Gillar f.ö. tomtens mini-me/foster/vad det nu är)

Egentligen inte. Ändå får jag lust att skriva om vad som helst eller ingenting, det är faktiskt rätt skrämmande. Snart kommer säkert aftonbladet skriva om den nya bloggsjukan som gör att folk sjukskriver sig bara för att kunna blogga. Ett beroende av rang helt enkelt.

Kan folk sluta låtsas att det är december? Det gör mig otroligt ledsen i halsen när folk bakar pepparkakor och tar fram ljusstakar. Jag kan förstå att folk vill ha något att se fram emot, men det är inte okej att förstöra julstämningen i december med hjälp av julhysteri i november. Urk på burk.

Det är egentligen affärernas fel såsom de håller på med töntiga tomtenissar i skyltfönsterna. Och nu sponsrar jag detta julförstörarbeteende genom att skriva om eländet. Nu måste jag sätta punkt.

Det är mycket mer okej att pynta med extremt långa män. Det här är någonting jag förordar och rekommenderar de svenska hemmen att börja med. Kan även användas som klädhängare.

Jag måste sluta prata innan jag har hunnit tänka färdigt. Å andra sidan är det en rätt charmig egenskap. Intalar jag mig själv.

Sagt på röstpraktiken:

"Håll magen på handen".

"Handledarens hund åt Hans handske" .

Praktiken har förintat min läsförmåga och ersatt den med hjärntvätt. Meningen skulle vara "Handlarens hund åt Hans handske".

…och min personliga favorit:

"Nu lutar vi vårt ena huvud åt vänster".

Jag vet inte, men det kan låta som att jag ger röstråd till en hydra eller något annat urtida fantasimonster. Hur som helst är det inte vad man säger, utan hur man säger det. Ingen patient märkte någonting. Vad jag vet.

"Nu lutar vi vårt ena huvud åt vänster, herr hydra. Det ser mycket bra ut, men om det spänner så mycket att det gör ont så behöver du inte luta huvudet så mycket".