Dålig förlorare

Igår lärde Wilma Teo att spela kort.
Gissa vilket spel?
Natyrlisch: Finns i sjön.

Så idag efter middan har jag och han spelat ett parti. Han är en USEL förlorare. USEL!
Nu vann han just idag och även igår, men mitt i -när jag råkade få ett ’par’ så varnade han med svarta ögon att han från o med nu inte tänkte följa reglerna!

’Jo, men du leder ju Teo! Du har ju tre av alla sorter på din hand’! (Jag visste det för jag var faktiskt tvungen att sortera hans kort emellanåt för han hade så himla många…)
’Du har mycket större chans att vinna än jag’!
’OK då’. Var hans molokna svar.

Det gällde därefter att välja sina val mycket noga för råkade jag fråga efter något som han hade på hand, så blev jag anklagad för att ha sett hans kort… eller så fick jag veta att han pga det inte tänkte spela mer.

Smörandet från min sida fortsatte en stund tills ja-han vann och glatt räknade upp nio ’par’ mot mina fyra. Lyckan och triumfen var mycket svår att ta miste på.

Nånstans har jag läst att man inte ska låta sina barn vinna utan spela efter reglerna och liksom go the hard way, men ibland så kan man ju spela för att ha kul också och i sånna fall lovar jag att det är bäst för alla medtävlare att Teo vinner…

Man undrar ju hur det ska bli framöver… Alla matcher, tävlingar och spel han kommer att gå igenom i sitt liv. Som inte alltid kommer att utspelas mot hans mor…