Fluortantstiderna

Av Malin Lindberg, 29 september 2011 kl 15:45, Bli först att kommentera

Det går en reklam på radion nu som nämner nåt i stil med "…ja så nu kan du bli din egen fluortant".
Vi låg hela familjen en liten stund i sängen här om morgonen och radion var som vanligt på ("vi ska bara lyssna EN låt till innan vi går upp"…) och barnen hör denna reklam.

"Alltså VAD är en fluortant?!" säger Wilma. Uppenbart förvånad.

Och jag känner stråket av ålderdom fara genom kroppen! Men herregud lilla barn! Vet du inte vad fluortant är?! Jag försöker förklara där i arla morgonstund:

"Ja det var en människa från Tandläkarn som kom till skolan när jag var liten, med småmuggar med fluor i som man skulle skölja… och så satt alla där i klassen och gurglade… sen spottade man ut i ett litet handfat vi hade i klassrummet"

Det här låter ganska otroligt när jag säger det här högt. Och hade vi verkligen ett handfat i klassrummet?! (Eller har jag blandat ihop det med den kamin som mamma berättat att de hade i klassrummet på sextiotalet…)?

…Och tänk att vi alla bara satt där och sköljde… Två minuter vill jag minnas att det var. Sen gick vi på ett slags led och spottade ut en och en i det där handfatet…

"Va äckligt".
Konstaterar Wilma på sitt vanliga, lakoniska sätt.

"Tyckte ni det var bra att hon kom"? fortsätter hon.

Och ja det tyckte vi ju. För det blev ett trevligt avbrott i lektionen. Sen om det blev bättre tänder eller inte brydde vi oss nog inte så mycket om.

Om att bli påmind

Av Malin Lindberg, 28 september 2011 kl 11:27, Bli först att kommentera

Igår var en sån där dag.

Man funderar liksom lite över orsken till saker och ting som händer.
Är det meningen att man ska bli påmind om… att vara tacksam?
Extra uppmärksam?
Extra mån om?
Extra vaken?
Extra glad?
Extra allt?

En av de saker som inträffade var att Teo cyklade in i en bil på väg hem från skolan.
Och där stannade tiden en kort, kort stund.

Ingen av oss vuxna var hemma när han kom hem, förmodligen med världens adrenalinpåslag och säkert ganska chockad. Han berättade senare på kvällen att han varit så svettig när han ringde mig på jobbet att telefonluren liksom gled ur handen på honom… Lilla gubben. Allt gick bra och så vidare.

Men vad KUNDE ha hänt?

På kvällen får jag veta att farmor åkt in akut på sjukhus. Jaha. Det första som slår mig är att jag verkligen borde ha ringt henne förra helgen. Och att jag sannerligen borde åka och hälsa på både henne och mormor i Edsbyn väldigt snart…
Nu har jag pratat med henne och proverna var snälla och visade att det inte var någon fara så hon får åka hem.

Men om hon INTE hade fått det då?

Det var fler meddelanden som slog ner som granater igår, och faktiskt även förra veckan. Inget av det som egentligen drabbar mig eller min familj rent personligen.
Men ändå.

-Och om det HADE det då?

Stunder att minnas

Av Malin Lindberg, 26 september 2011 kl 12:29, Bli först att kommentera

Ännu en trevliger helg avslutad och en förhoppningsvis dito ny vecka inledd.

Helgen har i stora drag bestått av matlagning, shopping, städning, fest och dop. Vi smyckade lördagen med en lite försovning på morgonen också, men Teo hann till träningen i alla fall så den räknas knappt.

Vi har hunnit med en hel del.

Hur man nu ska välja att se på den saken…

Vi fastställde hur som helst i morse att det varit en väldans bra och aktiv helg, som inte lämnade några minuter över för vicka på tårna i soffan, men sånna helger blir det å andra sidan inte så många minnen utav heller.

Allt vi sammantaget gjort den här helgen kommer vi nog däremot att minnas länge. Och jag skulle gärna placera den som en av dem i kategorin "De bästa". -Maten, vännerna, familjen…

-Och så toppades den så igår med dopet av barnens minsta kusin, lilla fina Greta.
Som dop brukar vara så var även det här mycket fint och mysigt, men även lite extra speciellt eftersom Wilma hade fått äran att bli fadder.

Det är stort.

Och jag blir stolt.

Min lilla dotter-fadder! Sånna helger minns man.

En stund att minnas.

Bästa betyg

Av Malin Lindberg, 23 september 2011 kl 12:52, Bli först att kommentera

Ibland behövs inte så många ord. Alls.

Det sitter inte i håret

Av Malin Lindberg, 20 september 2011 kl 12:22, Bli först att kommentera

Idag är det skolfotodags för Teo.
Vilket innebär att jag igår ringde runt som en idiot för att få en klipptid till honom… det behövdes liksom en liten målbild för att inse hur långhårig han faktiskt är…

Men det sket sig så klart.

Så han fick gå långårig till fotograferingen.

Och självklart spelar det ingen roll alls. Han är ju alltid superfin, kort eller långt hår spelar faktiskt ingen roll. Leendet är ju alltid detsamma.

Eller som han sa till sig själv i morse när han såg sig i spegeln efter att jag hjälpligt försökt kamma till den lååånga luggen:
"Jaa mamma, jag är snygg".

Tycker det är skön inställning. Hoppas att den håller i sig hela livet.

Underbart är kort

Av Malin Lindberg, 19 september 2011 kl 08:58, Bli först att kommentera

Helgen har varit alldeles lysande.
Att bli uphämtad i fredags eftermiddag för att dra iväg från stan kändes väldigt härligt. Ska man tro bilderna nedan så verkar det som att det enda vi gjorde var att äta och dricka och jaa det ligger så klart viss sanning i det.
Men vi pratade också och myste till gryningen.

Vi åt lite "före"

Vi åt "under tiden"

Och vi åt "efter"…

Dagen efter hade jag förmånen att få vistas ett par timmar helt ensam i stugan, med endast havet som sällskap. Och kanske var det just havet eller vädret eller ensamheten men oj vilken harmoni.

Så nu vill jag ha en stuga vid havet i Sikeå…

Snälla ge mig en! Nån?!

Söndagen bestod i att sova länge för min och Wilmas del, och att sedan joina resten av familjen under den pågående fotbollscupen i Sävar, där Teo spelade. Det var en helt underbar söndag också, solen bara strålade och det var helt ok att vara fotbollsmorsa.

Innan sista matchen. Kanske kunde det bli finalspel! Fokus…

En rätt nöjd kille som åkte hem med sin medalj framåt kvällen.

Summa sumarum en varierande och skön helg. Det enda felet är att den som vanligt var alldeles för kort.

Men jag vet ju-vi är snart där igen.

Vinelin och matelat

Av Malin Lindberg, 16 september 2011 kl 14:15, Bli först att kommentera

Snart bär det av. Jag har packat lite, handlat lite, och bakat lite.

Om nån timme sticker jag och tre kompisar iväg till en stuga som jag tänker mig kommer att innebära massor av mysepys, vinelin och matelat med fina tjejkompisarna. -Ganska mycke snackelack också skulle jag tro och en slags skön avhuggning från verkligheten, om så bara för ett dygn.

Ska bli fantastiskt och jag känner hur jag för ovanligehtens skull sneglar på klockan ungefär var femte minut här på jobbet, för att den om möjligt ska gå lite fortare då…

Apropå fantastiska saker och händelser så fick jag uppleva en väldans trevlig torsdag- lunch igår. (Ja ibland har jag det oförskämt bra på arbetstid, jag är medveten om det).

Det var Z-profil som bjöd in till höstmässa som var både god, trevlig och inspirerande. Särskilt delen som handlade om choklad!

Jag säger bara: kolla fontänen!

Jag förträngde allt vad LCHF heter och doppade en av de där gymmarns goda marsmallowsbitarna i den där fontänen…

Ja. Jag behöver inte säga mer.

Sen dreglade vi ikapp jag och mina kolleger till detta:

Och fick nästan lite darr på rösten när vi såg detta julbord:

Jaa. Fantastiskt som sagt. -Som upplagt för julklappsinköp.

Sen hade de "min" bok inom glas och ram också minsann!
Kändes också -rätt fantastiskt!

Mer choklad och vardagslyx åt folket!
Och en riktigt trevliger helg också!

Lyxfredagar

Av Malin Lindberg, 15 september 2011 kl 10:47, Bli först att kommentera

Nu har det snart gått en vecka sen min lyxhustrufredag. Skulle kunna tänka mig en sån ganska snart igen… Har hela veckan tänkt att jag skyulle dela med mig av den fantastiska lunchen jag fick vara en del av! Så nu gör jag det.

Kanske inte världens snyggaste glödkakor, men kanske några av de godaste!

En väldigt god fisksoppa bjöds vi på och till det det fina brödet med massor av västerbottensost-smör på!

Imorgon är det så fredag igen, som bekant. Ser mycket fram emot den! Då är vi några tjejkompisar som packar oss iväg till den enas nybyggda stuga vid havet. Där kommer det att ätas god och mycket mat, drickas en del vin och förhoppningsvis surras till långt in på natten. AHH!

Kanske inte en lyxhustrufredag i den bemärkelsen, men den tar ändå priset.

Barnfrågor

Av Malin Lindberg, 13 september 2011 kl 17:57, Bli först att kommentera

…På ämnet 3 frågor i följd ställda av åttaåring:

"Mamma, har du nån sekreterare"?
"Öh? Näe". (I wish)!
"Har du nån advokat"?
"Va? Nää".
"Har du nåt presentkort på bio"?

Tja jag vet inte jag.
Men det rör sig ganska många olika saker samtidigt i min sons huvud.

Nästan i stil med den fråga jag fick av en något yngre pojke när jag jobbade på dagis för typ ett helt liv sedan:

"Haru nåra barn"?
"Nä jag har inga barn".
Fundersam tystnad och så:
"Haru nåra barnbarn då"?

Min handväska-mitt liv

Av Malin Lindberg, 12 september 2011 kl 12:19, 2 kommentarer

Jag har mitt liv i min handväska. Ja i princip alltså. Förutom nycklar, en del pengar (i storleksordningen 10-20 kronor)… så finns där värktabletter, recept, en del klädesplagg, brev, början till berättelser, hårsprej, gamla kvitton…Kvitton är föresten en rätt bra spegelbild av mitt liv som shoppingälskare…

Här finns också två telefoner och lika många laddare, lite snacks (man vet aldrig när man kan behöva en macka)… och så vidare. Jag har faktiskt hittat en pommes frites i väskan en gång också. Men det var mest äckligt.

Jag har egentligen inte tänkt så där jättemycket på mängden grejer jag släpar omkring på i väskan, i nån form av väntan på nästa världskrig eller nåt-för se då kommer ni att avundas mig-när jag är förberedd.

Men så i morse, när jag for till jobbet så händer detta:

Jag har lämnat av Matte på hans jobb och är på väg till mitt. Medans jag kör tänker jag kolla om jag har några meddelanden på telefonen (jag vet, inte bra) så jag drar upp väskan på passagerarsätet och liksom lutar mig lite åt sidan får att nå telefonfacket i väskan.

Eftersom jag färdas i en Volvo börjar "säkerhetsbältesvarnaren" att pipa och blinka i och med detta-för att jag kommer åt fästet för just bältet.

Tror jag.

Jag justerar detta och försöker igen.
Samma varning. Eftersom ljudet är extremt irriterande börjar jag nu slita lite lätt i bältesfästet, men med samma resultat-fast bältet sitter fast.
Det är alltså nån i bilen som inte har bältet på sig! -Blir min slutsats. Punkt.

Men det är ju bara jag i bilen?!

Jo då. Jag -och handväskan.

Det visar sig alltså att handväskan, placerad på sätet bredvid mig, tydligen väger ungefär lika mycket som en människa och enligt Volvo skyndsamt borde förses med säkerhetsbälte…

Fluortantstiderna

Om att bli påmind

Stunder att minnas

Bästa betyg

Det sitter inte i håret

Underbart är kort

Vinelin och matelat

Lyxfredagar

Barnfrågor

Min handväska-mitt liv

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Kategorier

Arkiv

Nytt från vk.se