Uppdrag granskning…

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag blir så arg så det faktiskt på riktigt känns som att det brinner i huvet på mig!

Om vi säger så här -självklart rent hypotetiskt…
En person som haft hjärtinfarkt får ca 4 månader senare en ny sjukdom. Personen hamnar efter flera anfall och enbart behandling i form av smärtstillande, på lassa med dropp, syrgas, intravenöst penicillin, hemska smärtor och hög feber. Mycket sjuk.

Patienten borde opereras snabbt, det är man mycket överens om på sjukhuset, men det vågar man inte -för kom ihåg detta är en hjärtpatient proppad med blodförtunnande mediciner.

Man tar blododlingar och är hela tiden i direktkontakt med hjärtiva. Man är dessutom orolig för lunginflammation eftersom patienten har så ont att han inte kan andas ordentligt. Annalkande blodförgiftning är inte heller otroligt när man tittar vidare.

Efter ytterligare maxdos på morfin utan att det hjälper kommer man så på att man kan sätta ett dränage på patienten och skjuta upp operationen till… låt oss säga hösten.
Och sen. Sen tänker man skicka hem personen i fråga.

Jag hoppas innerligt att det är ett missförstånd och att det i själva verket är morfinpåverkan som gör att den här informationen nått anhöriga. För är det på riktigt det som patienten -självklart rent hypotetiskt- har meddelat då… då… vet jag inte riktigt vad jag tycker längre om den fantastiska svenska sjukvården.

Kunde jag på egen hand utföra ett Uppdrag Granskning skulle jag göra det.

Man får inte behandla människor hur som helst bara för att de är sjuka och inte kan försvara sig. Så det så.

Allt är förlåtet!

Av , , Bli först att kommentera 0

Skolavslutning idag. Så härligt. Av tradition fikar vi mammas bullar och tårta i vårt uterum efter aktiviteterna på skolan och sen åker kidsen iväg till mamma för start på sommarlovet. Så det har de gjort nu. I år fick vi ha på infravärmen i uterummet och dessutom sitta på fleecefiltarna vi har på stolarna där ute, men det är i alla fall sommarlov, trots vädret.

I lördags höll man på att flyta bort av värmen och i söndags när Teo hade fotbollscup hela dagen höll vi på att frysa bort. Man hade ju inte vett att klä på sig efter den lördan! Vi hade planerat att vi skulle sitta i våra strandstolar vid sidan av planen och pressa lite lagom samtidigt som matcherna avklarades… Jag och J alltså, vi satt också, men utan att pressa. Var liksom inte läge för det. Men killarna vann cupen! Deras första och oj vad glada de var! Så då spreds det ju en del värme, klart.

Men nog saknar jag lördagens hetta ändå… Kom tillbaka allt är förlåtet jag ska aldrig klaga mer!

Renoveringen del 1

Av , , Bli först att kommentera 0

Den stora renoveringen har börjat. I tanken sedan mycket länge tillbaka men nu börjar det äntligen ta lite fart i alla fall. Igår slängde jag för det första en sisådär 5-6 STORA påsar med GAMLA kläder. Jag har en förmåga att samla på mig, spara för sämre tider eller nåt. Men nu åkte de ut. Och det är en otroligt befriande känsla. Kläderna som är kvar kan nu hänga fritt i garderoben och det någorlunda nyinköpta behöver inte knölas ihop på en för liten yta tillsammans med gammalt omodernt från nittonhundratalet.

Wilma -som är av den moderiktiga typen- satt på sängen och suckade, stånkade och skrattade åt de kläder jag sparat. Men när jag kom till ett par bruna manchesterbyxor höll hon på att kräkas… Jag vet inte, jag tyckte de var rätt ok fortfarande… Men när hon undrade om jag såg mig själv ha dem på stan åkte de snabbt ner i slängpåsen de med.

En annan del som renoveras som bäst är vår hall/tvättstuga och ett litet badrum. Vi har börjat riva. Och kontaktat vissa hantverkare som ska planera in oss i sina digra kalendrar vad det lider. Vi kom nämligen på att om vi inte river så kommer vi att kunna ha det "som vanligt" rätt länge till. Men nu. Nu måste nåt hända ganska snart…


Lilla badrummet ska bli tvättstuga…


…vi hoppas att det ska gå fort…

Hyresgästerna

Av , , Bli först att kommentera 0

För en tid sedan upptäckte vi att vi hade hyresgäster.
De hade tagit sig friheten att flytta in i en liten stuga på vår tomt!
Bara så där, utan att fråga om lov.

Två stycken var de, ett par-förmodligen i sina bästa år. Vi lät dem flytta in så klart, då de verkade bostadslösa och man vill ju inte gärna sätta nån på bar backe.
Vi började ge dem lite mat också, för att visa vår gästfrihet.

Mathias tyckte att stugan de valt saknade stadig grund och skulle försöka ordna till det hela genom att i all välmening flytta på boningen. Vi passade på när de inte var hemma. Trodde vi.

En mycket ilsken herre i huset sköt nämligen ut sig själv genom dörren i hiskelig fart och med ett argsint tjattrande, när vi började rucka på huset. Flög upp på vårt hustak och skällde på oss som attan. Lite som han ville säga "vårt bo ger du tusan i"!

Vi lämnade stugan som den var och tänkte att de nog skulle flytta om de inte trivdes med "svajet". Men de blev kvar. Vi kikar till dem då och då, går numera ganska försynt förbi stugknuten och bjuder på lite nötter då och då.

Igår hörde vi innifrån stugan ett pipande från små, små näbbar och vi förstod att lilla familjen talgoxe utökats.

Här bor de. Hela familjen. -Och jag som brukar klaga på att vi är trångbodda…