Ganska skoj när man inser att ens tankar inte är så himla off ändå…

Jag hade nämligen en orange orgie på Ikea i söndags. Tyckte att den färgen ju absolut måste bli snygg till allt mörkbrunt, beige, vitt och svart som vi för övrigt har i vardagsrummet. Formidabelt färglöst alltså.

Men nu se, så är rummet accentat så det heter duga!
Tänkte först att jag nog kanske inte är riktigt så hipp som jag borde när jag valde just den färgen eftersom allt i den kulören kostade typ nio spänn på nämnda varuhus. (Men å andra sidan gör ju det mesta det där så det sa egentligen inte så mycket).
Men så tittar jag på Roomservice ikväll och inser att jag hade helt rätt!
För vad använder de för färger?
Precis.

Kändes gött. Och nu är vårt vardagsrum extra snyggt bara för det.
Dessutom är kaminen nu helt klar! Och när det går elda i den blir det ju ännu mer orange där inne.
Himla bra.

Gud va jag babblar nu.
Men det är nog den sena timman, alternativt huvudvärken som inte vill ge sig alternativt att jag just betalat månadens räkningar -lite för sent- och det blev jättedyrt den här gången också.

För övrigt haft en himla trevlig kväll med en gammal go vän som jag druckit typ en liter te och käkat ett halvt paket Digestive med. Och babblat. Å så mysigt!
Nu ska jag sova.

Jag HAR sån huvudvärk! Jag blir gaaaalen. Kan inte nån med väldigt starka nypor komma och massera min nacke precis just nu?! Alvedon hjälper inte och hela tiden ringer den här Apoteket-reklamen i skallen också, den där de säger att man ska fråga personalen om vilken smärtlindring man ska köpa för just det onda man dras med för stunden… Undras vad jag skulle ha haft just nu? Spray? Créme? Tablett med inbyggt bedövningsmedel?

Eller kanske ett glas vin och en väldigt mjuk kudde framför några osedda avsnitt av Prison Break.

Teo och jag tittar på kort från när han var knappt ett år och håller på att klappa en boaorm i Thailand.
(Ja. Det var på en djurpark).
Han tittar och tittar.
’Ser du så liten du är’ säger jag. ’Du var inte ens ett år när du klappade den stora ormen’.

Tystnad.

’Mamma, det där var när jag hade krympt va’?

Idag har mamma hälsat på mig på jobbet. Hon kom med en stor väska full med röda kläder till mig.
Något ur denna väska ska jag använda på lördag när vi är bjudna på Cluedo-fest.
Har ingen aning vad det innebär, mer än att jag är utnämnd till att gestalta Fröken Röd.
Och det har jag tänkt göra med besked och den äran.
Är inte mycket för Halloween men fester är jag mycket för.

Teo är också bjuden på fest. Det blir Spökfest hos en kompis på fredag. Han hade tänkt klä ut sig till idolen Spiderman först, vilket vore lämpligt då det är en utstyrsel han redan äger. Men se nu ska han vara Dracula… ’För det måste man’ säger han.
Han vet inte ens vem Dracula är. Eller var.
(…Eller är. Han är väl odödlig… nåja).

Jag önskar nu att jag var en sån där Amerika-floskel-morsa som kunde sy upp kostymer och skapa handgjorda små monstermasker till de små Halloweenbarnen. Nu är jag inte det. Kan knappt trä en symaskin. Så det får bli ett stycke inköpt plastgom med läskiga tänder istället.
Och hoppas att det duger.

Teo vill gärna sova med strumporna på.
Det får han förstås, men jag tycker inte att de ska ha varit använda under dagen och definitivt inte vara smutsiga ifall gör det.

När jag kom för att säga godnatt härom dagen hade han dagens relativt skitiga strumpor på sig, men var på väg att ta av dem.
Han höll samtidigt Nalle i ena handen.

’Mamma, Nalle tycker inte att man ska sova med ’sitiga’ sockar i sängen’
’Nä det är ju alldeles riktigt, va bra att du tar av dem.’
’Vet du mamma, Nalle han HAR inga strumor och inga skor heller. Han BEHÖVER inte ha det för han har ett skydd här under (här stryker han med handen under Nalles fötter för att betona vad han menar) så när han går så blir han inte blöt.
’Nähää va bra!’
’Jaa’.

Paus.

’Nalle behöver inga kläder heller mamma, för han har redan haft Vattkoppor’.

Mamman: svarslös.

Nu står den i vardagsrummet. Rund å go på en egen matta av glas. Så fin så! Dessutom har vi åtminstone en början till skorsten på yttertaket.
Min Matte kan sjunga ’En händig man’ utan att skämmas han.
Jo men man blir ju lite stolt så där. Att han liksom KAN sånt där.
Han o C har hållit på nu i helgen och idag och snart kan vi ringa farbror sotaren o be honom komma med besiktningsprotokollet. Eller jättepiprensaren eller vad han nu använder för att kolla så att det går att elda i kaminen också. Det känns som en förutsättning.
Att den funkar. Det och ved… Undras om det faller på min lott att hugga den…
Nåväl! Snart. Snart kan vi mysa vid brasan.
Som jag längtar!

Jag förstår inte riktigt det här med klockomställningen. Vad är det för mening med den? Vem var det som kom på att vi skulle flytta en timme fram och tillbaka ett visst datum? Och när kom den personen på det? Har vi folkomröstat om detta? Samhället måste ju ha fungerat väldigt bra även innan det här påfundet? Tänkte man att ’nä men vet ni vad det vore ju jättebra nu när det blir höst att få sova en timme längre och få en ljusare morgon men en ack så mycket mörkare eftermiddag’.

Jag minns när barnen var riktigt små, när man äntligen lyckats få till en rutin i deras mat- o sovklockor lagom till den här omställningen… Det var jättejobbigt när det blev vintertid för då vaknade de inte sju längre utan redan klockan sex… osv.

Nu har jag visserligen inte det problemet längre och det är visst ganska förnöjsamt just det här första dygnet som ju på nåt vis blir längre. Men jag fattar det bara inte. Och allt jag inte förstår gör mig lite irriterad särskilt när det inte verkar finnas nån bra anledning heller. Och dessutom kommer att innebära att man blir av med den här timmen igen i mars.

Farmor sa samma sak och hon la dessutom till att ’sånna dumheter höll vi inte på med förr inte, men det var väl nåt som kom på sextitalet när så mycket annan strunt kom’.

Då var det som vanligt igen. Har hälsat på släkten i Edsbyn och haft en trevlig mat-och fika helg…
Man gör nämligen inte annat där. En helt vanlig dag består oftast av frukost, förmiddagsfika, lunchfika, eftermiddagsfika, slät kopp kaffe med liten kaka, middag på det och så kvällsfika.

Garanterat en två-tre kilo plus efter detta med andra ord. Men det var mysigt. Farmor och jag löste korsord. Hon är grym på det. Och jag hjälpte till där jag kunde. Med ord som ta, se, so, la, da och lo.

Mellan maträtterna så käkade vi torkat älgkött hos mina kusiner och gjorde fynd på secondhand butiker. Jo, jo en ullkappa för åttifem spänn är inte illa. Den är supersnygg dessutom.
På lördagen överraskade vi oss själva med en gigantisk hämtpizza som kontrast till alla hemlagade och fantastiskt goda köttbullar vi dittills ätit.
Som sagt, mycket går ut på mat i Hälsingland. Redan när jag var liten insåg jag detta och myntade tidigt uttrycket att jag är ’tvungen hem och grovbanta’ efter besöken där. Gäller även nu.
Men det ska va gött å leva vetja.

IKEA kom inte undan mig denna gång heller. Man passerar ju lämpligt Sundsvall på både dit och hem-väg så vi var in både i torsdags och igår. Blev en hel del fina ’pyntsaker’. När jag kom ut från kassan skickade Matte ett SMS om att han varit tvungen att köpa nya vinterdäck precis, ’så håll igen på IKEA’ skrev han.
Tur att det då redan var för sent för det…

Herregud. Jag o barnen blir upphämtade om ungefär en timme och vi har inte ens börjat packa!
(Å va gör JAG?! Sätter mig och SKRIVER)!!!
Här är det som vanligt lite halvorganiserat kaos. Teo håller på att ta fram lite grejer att ha med och Wilma hjälper brorsan att packa ett gigantiskt glasfat som han fick i julklapp i FJOL som fortfarande inte kommit hem till Stockholm. (Han har sovit på soffan i natt)

Nåväl. Vi ska åka till mina släktingar i Hälsingland över helgen. Hälsa på mormor, farmor osv.
Hem till Byn skulle man faktiskt kunna säga och det skulle vara helt sant.
Det ska bli mysigt att sova i farmors sneda bäddsoffa och käka hennes köttbullar igen. Samt fika mellan varven. Typ varannan timma…
Tror tyvärr inte att det finns så många datorer att tillgå over there… Hörs!

Facebook. Bl. a det pratade vi om ikväll.
’Har ni varit inne’? Frågan kom lite försiktigt.
Eh nä. Inte så mycket som en sekund av ansiktsboken har jag sett. Och ingen annan heller av oss.
’Hur funkar det?’
’Man måste ha en hub’ sa U.
’Va’? sa vi.
’Jooo. En hub’.
’Jahaaaa’… (?!?!????)

En av oss hade minsann varit på middag med två tjufemåringar och visste därför precis vad det var, och förklarade. Därefter kom frågan:
’Så du add:ade dig då’?
’Va’? sa vi.
’Jo… men add:a’.
Spridda applåder.

Jag berättade att jag också använt ett ’ungt’ ord idag, nämligen ’hypat’.
Jubel.
Det kom sig av att jag höll i ett studiebesök med ett gäng sextonåringar som i princip satt o sov och så hör jag mig själv säga att ’…och ja, så vid sånna tillfällen kan man säga att det är lite mer hypat’.
Jag vet inte om jag såg i syne eller om en av de blondaste tjejerna höjde på ena ögonbrynet.
’Vad säger jag nu’?! tänkte jag i samma stund som ordet kom ut. ’Är jag helt sjuk? Vad menar jag nu? Egentligen’?

Middagen fortsatte för övrigt med idel ädel åldersnojor som samtalsämne och vi jämförde rynkkrämer, ögonkrämer och ansiktshår… osv. Jy sa att vi kan i alla fall se fram emot en sak när vi blir riktigt mycket äldre och det är att vi slipper raka benen. Håret kommer att NÖTAS av med tiden istället.

Och det blir ju nåt att glädjas åt minsann.