Jo då. Jag förstår dig. Man kan tro att jag har gått under jorden. Att jag helt slutat bry mig. Så är naturligtvis inte fallet men jag har så in i bänken mycket att göra just nu! (Å det har ingen annan då eller?!) Jo. Så klart. Men man är ju bara sig själv närmast. Och bloggeriet blir det sisådär med…

I alla fall.

Har varit i fjällen! (Apropå mycket att göra…)?

Helt underbara dagar förra veckan när vi fick äran att följa med våra goa vänner till Tärna. Mitt underbara gudbarn var med och jag skulle kunna berätta flera söta gudmorshistorier om denna sköna varelse, men jag nöjer mig med en:

Till exempel stod hon och tittade upp på mig med allvarliga ögon och huvud på sne en morgon när jag tvättade ansiktet. (Ett relativt rödmosigt vinansikte kan tilläggas)…
Å så säger barnet ’Ska du tvätta dej nu Maliiin, så du bli lite fläääsch’?

Hon är så söt och go och rar så.

Slalom har vi…eller de andra – åkt. Jag blev så himla snål. (Jag försöker hålla fast vid det argumentet. Men det är egentligen min feghet att ge sig ut i backen… Hittar mer än gärna svepskäl för att slippa åka och istället håller jag gärna i ’backtjänsten’). Passar mig bättre.

En skotertur hann vi me också och lite skranaåkning på fjällsluttningarna. Underbart.
Och som vanligt åker man därifrån och önskar att man hade en fjällstuga att åka till jämt…

Näääää. Nu blir jag en riktigt sur kärring.
Och från och med nu så vill jag därför öronmärka mina skattepengar.
I alla fall en del av dem.

Och icket ett nickel ska från och med nu gå till ap… förlåt – diplomaaaten Klas.

Jag blir fullständigt galen på karln!

Har följt svt:s program Diplomaterna och det har sannerligen inte fått honom i nån särdeles fin dager i alla fall. I synnerhet inte nu på slutet. Och särskilt inte ikväll.

Det MÅSTE bara bli en allmän diskussion om hans vara eller ickevara hädanefter. Jag vill INTE att han ska representera Sverige på det sätt han gör det.

Josefsson! Snälla gör nåt! Allt är förlåtet!

GAAAAAAAHHHH!

Gertrudarna sitter nu på X2000 till Stockholm. Annelie, stackarn, är åksjuk och jag har ägnat senaste kvarten åt att komma underfund med hur det trådlösa internetet funkar… Men nu så!

Har haft en åktur med buss 100 mot Sundsvall tidigare idag. På denna buss med avgångstid 14.05 från Umeå, var det en bussvärdinna som sannerligen haft bättre dagar.

Hon var rent uppkäftig mot passagerarna. Hon log bland annat sitt mest falska leende medan hon surt antydde att en resenär ifråga, faktiskt kunde strunta i den femma hon skulle ha tillbaka och ge den som städpeng istället.

Ja det var helt sjukt.

En kille som undrade vart hon skulle ta vägen med hans betalkort besvarade hon så här: ’HA tänkte du vara lite smart nu va och tala om hur vi ska sköta våra jobb?! JAG gör så här förstår du, att jag går iväg till kortdragaren för jag vill inte släpa på den. Men du kanske är lite rädd om ditt kort? Ja du vet jag kan inte sticka med det eftersom bussen åker’!

Killen ifråga sa bara ’Va?!’

Vi skulle sen vidare med tåget då som sagt och var en aning oroliga för att vi skulle missa det, då vi var tjugo minuter sena från Umeå. Vi hann-som tur var- inte fråga denna falska värdinna angående detta, men det var andra som gjorde det. Och då lät det så här: ’Jaaaaaa du och ungefär HUNDRA andra frågar om det och ALLA har samma problem. Du är inte ensam. Det tar vi när vi närmar oss Sundsvall’.

Och så var det liksom slutdiskuterat. Och något svar på frågorna fick man inte. Jag hann nästan bli rädd för henne. Verkade helt labil människan. Och jag säger som Sverker, ska det va så va?! Ska det?!