Tandläkarskräck

Idag ska jag med Wilma till tandläkarn. Hon hatar tandläkarn. Eller egentligen besöken dit, hon har väl inget emot personerna så. Tror jag. Mer omgivningen, lukten och deras käder. Redan som liten skrek hon i väntrummet av blotta åsynen av en tant eller -hemska tanke- en farbror i vita ’jag -jobbar-på-lassa-kläder’. Vet fortfarande inte varför. Idag skriker hon inte längre, men besöken är förknippade med stark nervositet.
Hon har fått gummiband i käken som ska dra till bettet på nåt vis, och det ska kontrolleras idag. Jag vet precis hur det var, jag har haft allt från gummiband till räls i min mun. Skillnaden var bara att jag tyckte det var spännande att gå till tandläkaren eller doktorn när jag var mindre. Men det var liksom lite coolt då med att ha lite ’extrautrustning’.
Min bästa kompis drömde om att få både tandställning, glasögon och hörapparat! Helst samidigt.
Men det var då.