Tagen av polisen

Poliser är i mina ögon ett mycket trevligt och rätt så respektingivande släkte. Bara människor, visst.
Men i uniform.

Min väg till jobbet är faktiskt relativt ofta bemannat med poliser som vill att man ska blåsa i små rör och visa sin nuna på körkortet och så. Så även denna morgon. Skillnaden idag var att det var kanske en av Sveriges tio snyggaste poliser som stod där och vinkade.

Vad jobbigt det blir då! Och varför blir det det? Jag fumlar med börsen, ler alldeles för brett och känner till min förskräckelse att jag blir varm om kinderna! Jag rodnar klockan åtta på morgonen! Det händer i princip aldrig-nån tid på dygnet. Så fånigt.

Hjärnan arbetar samtidigt på högtryck för att rannsaka gårdagen också-för jag drack väl inget vin igår? Tisdagkväll? Nån drink? En whiskey till kvällstet?
Ne.

På frågan om morgonen varit bra så säger jag så ’jaa då, hittills’. Vaddå ’hittills’?!?!? A men vad är DET för svar? Är jag helt dum i huvet? Kan ju sannerligen misstolkas. Det var ju inte så jag menade!

Ja herregud. Jag tycker att de ska se över sina trafikkontrollerande poliser. De kan kan nästan bli en trafikfara.