Familjen enlig Teo

Imorgon fyller vår fyraåring ’full hand’.
Det är något han ser fram emot. Enormt. Det är också förknippat med viss vånda:
’Ni glömmer väl inte att jag fyller år imorgon mamma? Visst kommer ni och sjunger för mig på morgonen? Det glömmer ni väl inte’?

Självklart gör vi inte det. Ungen har insett att han har i princip alla leksaker han nånsin kommer att behöva så han önskar sig inget. Då är det svårt. För paket måste det ju va! Måste ut idag och handla…

Teo var lite bekymrad över Mathias födelsedag. Vi sjöng ju inte för honom i lördags eftersom vi som bekant inte var hemma.

’Vad ska du hitta på åt pappa när han fyller år’? undrade Teo i morse.
’Ja men han har ju nyss haft sin födelsedag, och då åkte vi ju bort’.
’Jag vet men NÄSTA gång han fyller år så kanske du kan gå på Jula och köpa…några verktyg istället’?

Han känner sin far. Han hade en utläggning igår om hur vi låter i vår familj också… Så här sa han:
Det här är jag: ’Jaaaaa!’
Det här är pappa: ’JAJJAMÄNSAN!’
Det här är Wilma: ’Får jag skicka ett melj (svårt ord för honom) till min kååmpiis?’
Och det här är du mamma: ’Jag har bakat några muffins’!

Tacksamt att han inte sa: -Det här är du mamma: ’SKYNDA dig jag måste JOBBA’!
vilket i ärlighetens namn hade varit mer likt…