Firande

I torsdags drabbades jag av nån slags fysisk reaktion på allt som varit den senaste tiden. Var fullständigt som en urvriden trasa med magkatarr. Om nu sånna trasor finns… Efter jobbet sov jag därför ett par timmar i soffan och stod sen vid köksbänken för att göra efterrätt till fredagen.

Det gick inge bra. Alls.

Har du provat att göra något mousseliknande med smält vit choklad nån gång?
Mm. Då vet du hur svårt det är.

I alla fall för mig som är ovan. Allt bara skar sig! Såg ut som nåt som varit ner i magen på nån o vänt… Och nån stans hörde jag min moders röst ’om det skär sig så fortsätt bara röra så blir det bra igen’. Men jag hade nog hört fel för det blev bara värre.

Till slut var det så dåligt så det blev bra. Då hade vätskan helt separerat från grädden och den gick att hälla bort. Kvar blev en tjock, krämig och jättegod smet som jag kunde bre på bottnen. Resultatet blev kanon!

Den tårtan fick avsluta fredagens middag hemma hos A och hennes sambo. Där firade vi vårt kommande nya liv med champagne och ybergott käk tills morgonens fågelkvitter manade oss hemåt…

Frihet är en mäkta konstig känsla faktiskt. För det måste vara den man känner av. Som i ett konstant rus, komplett utan ångest för att semestern kommer att ta slut om några veckor. Obeskrivligt.