Mamma å Kungen

Jaa. Och varför inte börja direkt. gå ut hårt med rent av två bloggar på samma dag. Samma kväll. Inom samma timme. Kanske ger det nån form av pluspoäng. Åtminstone för mig själv.

Hur som helst. Mamma var här och passade barn igår och käkade sedan middag  med oss efteråt. Middag som hon själv lagat. Och som jag fick äta lite senare än alla andra eftersom jag aldrig kom hem nån gång. Men mamma hade så klart väntat på mig så vi fick en liten trevlig prat-o-matstund alldeles på tu kvinns hand. Mycket trevligt.

Mitt mellan två tuggor säger så kära mor:

"Å tänk imorgon kommer KUNGEN"!
"Kungen"? säger jag. Mycket frågande. Vet nånstans att hans majestät tänker besöka västerbottnisk mark endera dagen…veckan…månaden. Men jag har levt i princip total medieskugga ett tag och har liksom glömt det där.
Så jag säger som sagt
"Kungen? Jahaaa? Kommer han hit imorgon han? Till Umeå"?

Kära mor lägger ner besticken, tappar fullständigt andan och utbrister med harmsen röst, som vore hon självaste Silvia:
"Men MALIN! VET du inte att KUNGEN kommer! Till RATAN! Men nu tror jag väl"!

Känner mig som den dotter jag är. Bara lite yngre. Uppläxad av sin mor…

Att Konungen var ett sådant känsligt kapitel för mamma var för mig okänt. Och jag såg plötsligt för mitt inre hur hon idag skulle komma att ikläda sig hembygdsdräkt, (av nån anledning) rikta sin blick mot Ratan till, niga djupt och utbrista i Kungssång alldeles av sig själv.