Märklig ironi

Teo har förkylningsastma och får gå på kontroll hos fru doktorn lite då och då. När han var dit förra veckan så satte vi föräldrar ordentligt i halsen:

’Han väger för lite’.
’Va?!’
’Ja han väger för lite i förhållande till sin längd. Hur äter han egentligen’?

Svårt att svara på för en förälder till ett barn som tillbringar nittio procent av sin vakna vardagstid i barnomsorgen.

’Ja det är ju inte ofta man får ge sånna här råd nu för tiden-ofta är det tvärtom! Men jag har namnet på en bra dietist här, som skulle kunna hjälpa er med en måltidssammansättning’…

Men vänta nu!

Ironi! För gäller verkligen det här vår son?!
Som var ’praktiskt taget en meter’ (som en bekant sa) när han föddes (han var 58 cm) och vägde nästan 5 kg! Och sen dess alltid varit så kallat ’stor’.
Både lång och gosig.

På senare tid har han blivit ännu längre och…ja goset har dragits ut kan man säga. Och han är väl nu rätt lik sin långe smale far i kroppen.

Ja vad ska man säga. Bra att de har koll på kurvorna så klart. Men vi är ju inte direkt oroliga för undernärning!

Till Teos fördel nu då så är det extra mellanmål som gäller och mycket fett!

…Varför händer det där aldrig mig:
’Nä men nu tycker jag som läkare här, att du väger alldeles för lite fru Lindberg. Jag sätter dig därför på en diet bestående av pizza, choklad och vin resten av ditt liv så kommer det här att ordna sig’…