Teo´s law

Spela spel med Teo är som bekant förknippat med viss balansgång. Han fullkomligt HATAR att förlora och vill därför gärna spela spelen ’på sin regel.’

Vi har spelet Hälge och till det har han uppfunnit en arsenal av egna regler då, som naturligtvis varierar från gång till gång. Vi satt nyss och spelade-hans belöning för att ha låtit mig se en ganska läskig film i fred medan han lekte i sitt rum.

(Rätt bra deal. Film en timme o fyrtio minuter mot spelet Hälge i en kvart. Det är ok)…

Och fullständigt rättvist med tanke på de regler jag fick stå ut med…

För det första måste jag förlora. Med den vetskapen ger man sig liksom in i spelet. Grundregel nummer ett. Sen kan till exempel en ruta betyda en sak för honom och en helt annan för mig. För det mesta inte så positiva saker för min del. Förstås.

Efter ett tag försökte jag hävda min rätt ändå och frågade varför HAN fick en tagg till sin älg på den rutan och inte jag. ’Det är ju orättvist’, försökte jag.
’Mamma. HAR du varit i Franskaengelska-landet nån gång ELLERRR’?!
’Nä’.
’Nä. Just det -men det har JAG förstår du, och där GÖR man så här’.

Och sen var det liksom slutdiskuterat.

You don´t argue with the frenshenglish…