Vila ögonen

Jisses vad jag är trött. Dels kommer helgen efter som väntat och sen satt vi uppe och såg film sent igår kväll. Ifall jag tillät mig att slappna av så skulle jag faktiskt somna här sittandes i stolen. Jag har inga problem med det se, att somna var som helst.
Min bror är ganska lika. Men han går ett steg längre och det händer på riktigt att han somnar i sin skrivbordsstol framför jobbdatorn.
’Skulle bara vila ögonen’…
Tur att han är sin egen chef.

Det här med att vila ögonen är nåt jag är riktigt bra på. Händer allt som oftast framför filmer som jag föredrar att se liggandes i soffan hemma. Gärna med tre kuddar, filt upp till näsan, tofflor på och värmeljus på bordet. Filmen må vara hur bra som helst, det var den även igår. Men det slår aldrig fel. Jag vaknar alltid till av att Mathias frågar
’Men sover du nu igen?’
’Nää absolut inte…vad tror du? Jag bara vilar ögonen lite’.

Det är standardsvar. Och vi vet båda att det är ljug. För jag sover. Alltid. Det är som att jag får en slägga i bakhuvet eller nåt för jag märker aldrig av när det händer. Jag bara vaknar. Vilket ju är tur. Vore lite jobbigt om det var tvärtom.

Kan bli lite knepigt när man pratar om en film med nån och jag säger att ’jaa den har jag sett, den var så bra’! Och så kommer den andra personen in på nån scen som jag inte alls känner igen. Då har såklart släggan varit framme igen. Jag har sett massor av avsnitt av Morden i Midsummer. Men aldrig någonsin varit vid medvetande när de haffar mördaren.
Det är väldigt frustrerande faktiskt.