Lilla, lilla lammet

När vi kom ut i morse så bräkte det så ynkligt mitt bland alla hungriga tackor. De bräkta också men det lilla, ynkliga ljudet genomljöd i hela fårhuset.

Helt oförberedd förstår jag att vi har fått lamm under natten. Ett eller två? Eller rent av tre?

Där ser jag det lilla, hopkrupna lammet som fortfarande har navelsträngen hängandes mitt i magen. Det är inte blött men heller inte torrt. Jag söker febrilt efter mamman men hon svarar inte lammet. Hon är så hungrig efter ett jobbigt pass så hon bara äter. Lammet går runt och luktar på tackorna för att leta reda på sin mamma. Ingen bryr sig speciellt mycket om lammet. Det fryser.

Jag ser att det är en liten svart kille med några få vita hårstrån mitt på huvudet. Jättesöt! Jag vet med en gång vem som är far till det lammet. En tjuvbetäckning.

Ganska snart så svarar mamman. Hon har ett dovt, djupt, bullrande bräkande. Det där speciella "prata med mitt lamm"-bräkandet. Hon tar väl hand om lammet. Jag stänger om dem så att de får vara ifred och ger henne massor av mat och vatten. Snart bygger jag upp hennes varmbox med vattentank på 1 m3 och värmelampa samt några grindar runtomkring så att de får vara ifred. Hon får mera mat, vatten och även kraffoder.

Jag går in en sväng och när jag kommer ut ser jag att han diar så fint så de verkar inte behöva någon hjälp.