Veckans adrenalinkick

Ja, det är exakt vad jag fick i tisdags när jag körde hem traktorn och traktorvagnen från Mo till Bredvik. Det var på kvällen. Traktorn är rätt stor och väger ca 5 ton. Det gör vagnen också, utan bromsar och utan lyse. Inte alls kul.

Vägen från Mo till Bredvik är bra – för en bil. Rätt doserad i varje kurva, inga speciella gropar, osv men med traktor (utan dubb) med boggivagn på flera meter (ryms runt 20 balar på den) som är lika tung som traktorn så är det rätt så spännande. Eftersom varje kurva lutade så tyckte jag bättre om vänsterkurvorna än högerkurvorna. I vänsterkurvorna hamnade jag i och för sig längre in på vägen men i höger så kändes det som om jag höll på att hamna i diket.

Genom samhället gick allt bra. Det är fina vägar, rakt och bra.

Från Nordmaling till Bredvik är en spännande resa. Speciellt på vinterföre. Sommartid och dagtid så ser man i alla fall alla gropar, gupp och hål men vintertid och mörkt ute? Nä… Då ser man ingenting.

Som mest körde jag 21 km/h. Traktorn mäter exakt hastighet med en decimal. 21 km/h var topphastighet efter Bredviksvägen. Pga alla gropar, hål och gubb så håller man ständigt på att slå huvudet i taket på hytten. Stolen fjädrar lite också och det gör ju inte saken bättre. I snöskopan som jag hade på traktorn fanns pallgafflar, fälg till ett lastbilsdäck och 4 pallar. Pallarna höll på att fara av mer än en gång. Efter den vägen höll jag på att "hoppa" ner i diket istället.

Men inget ont som inte för något gott med sig: Bredviksvägen är inte doserad så den lutar ingenting!