Hoppar på kryckor
Efter att ha svurit en gode stund över den mest perfekta förvaringsstället ever, trappen, tog jag mig upp utan att ta livet ur min älskade sambo som hjälpte mig. Alltså: snacka om att vara otränad. Jag höll inte på att ta mig upp till övervåningen, hoppandes på en fot med kryckor. Leif var tvungen att stötta mig så att jag inte föll bakåt. Imorgon sover jag i soffan NERE. Gonatt gott folk!
Ps Det är synd om mig 😉
Jag har en kropp som vittrar sönder fortare än ett sandslott på stranden en varm solig sommardag. Kanske dags att vara rädd om den?
Senaste kommentarer