Min älskade lilla pojke

Hanhunden Borris, alltså. Han har en korsbandsskada i vänster knä och jag tycker så synd om honom för han är verkligen blockhalt. Visst har det sina fördelar också för då är väl mest troligen inte korsbandet av utan endera ordentligt utdraget eller bitvis av men ont har han, trots smärtstillande. Han belastar inte alls på benet och nu är det vila och att se tiden an… Jag hoppas innerligt för hans skull att han blir bättre för det bästa han vet är att valla. Han verkligen lever för att valla och han smiter gärna upp till fårhuset och vallar på tre ben om han får chansen till det. Han tittar längtansfullt dit varje gång han rastas. Vi får se hur det är efter sommaren men fram tills dess får han skrota runt och träna upp sig igen, om det går. En möjlighet till lydnadsträning i alla fall. Inget ont som inte har något gott med sig.