Slutat fylla år

Har jag sagt att jag har slutat fylla år? Nähä, inte det inte. Jo, såhär är det: Ifjol, 26 april, började eländet, eller ska jag säga eldandet?

Det var på förmiddagen, Emilia hade farit iväg på skolan så jag, Leif, Linda och Isabelle var hemma. Emilia gick på 6-års och Linda var hemma eftersom det inte var en dagisdag, sas. Jag öppnade dörren till vårt yttepytte lilla pannrum som är mitt inne i huset. Jag var in där av någon outgrundlig anledning då jag inte brukar vara där inne, inte då i alla fall. Det enda jag såg i pannrummet var att det var svart men det är ju inget ovanligt då lampan där inne inte fungerar. Det konstiga, som jag reagerade på, var att något konstigt gult lyste i högra hörnet. Jag stängde dörren. Jag fattade inte. Jag öppnade dörren och då klickade det till: DET BRINNER! skrek jag till Leif som var på toa. Andra gången jag skrek samma sak ramlade poletten ner för honom. Då rusar han ut från toa i bara kallingar, börjar släcka elden medan jag ringer 112, tar med mig barnen och går ner mot Järnäsvägen för att möta brandbilen. Jaha, de släckte resten av elden och började vädra ut det värst av brandröken.

I år blev det inte lika dramatiskt. Hanna bakade kladdkaka. Hon lämnade lite av margarinet kvar i kastrullen och ställde den tillbaka på den varma spisplattan. Det såg ut som ett kaos i köket så det fanns nog inte så många andra ställen att ställa kastrullen på. Jag låg i soffan och njöt av att jag hade blivit ett år äldre och därmed klokare. Vissa förmåner har man som äldst i huset. Emilia skriker: Det brinner! Det brinner!

Drakulauppstigning ur soffan, rusar in i köket och ser lågorna ur den lilla kastrullen på spisen. Eftersom kaoset var totalt i köket så var det bara att använda det man hade närmast till hands: En hundmatskål i plåt. Det var även hundmat i den. Ploff! Ovanpå den brinnande kastrullen. Elden dog och vi behövde inte ringa brandkåren den här gången.

Men vad händer nästa år? Därför så har jag slutat fylla år. Vissa blir bara 22 år, andra blir 25 år men jag nöjer mig med en ålder på 36 år. Fortfarande inte alltför många rynkor men samtidigt lite härdad av livet och fått distans så man kan njuta ännu mera av det. Ganska perfekt tid faktiskt!

Visst är det logiskt? Jag slutar fylla år. Det slutar brinna.

2 kommentarer

  1. Lotty

    Men du, visst vore väl motsatsen väldigt tråkig. Både för dig och alla………..att inte fylla år!

  2. Helena Larsson

    Svar till Lotty (2011-05-02 18:49)
    Klart att det är trist men det är inte speciellt kul med bränder heller och om jag ska välja så låter jag definitivt bli att fylla år.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.