Surr…

Nu kommer det många lamm. Det var fler än jag förutstpådde som blev betäckta på bete. Dessutom får vi många fina, svarta lamm. Några är vita. Mycket finullslamm (det blir fina skinn sen) eller gotlandsblandningar. Det kommer att finnas många fina skinn om 1,5 år ungefär. Det tar så lång tid att bereda dem, tyvärr. Dessutom kommer det att finnas gott om lammkött dels redan till påsk och även grillstyckat lamm till sommaren *mums.

De lamm som kom sist igår, fotot nedanför, var ett helt svart bagglamm och ett mörkbrungrått bagglamm. Undrar vad det blir för färg på honom sen? Det svarta kan bli grått eftersom det är mycket gotlandsfår i lammen som kommer nu. 

Kalv väntar vi också. Kvigan har fyllt juvret ordentligt, är lämpligt sur och vresig. Hon går med lugn värdighet och hon har sjunkit ihop ordentligt vid korset sas. Vilken kvinna går inte med värdighet samt är sur och vresig dagarna innan nedkomst? Jag förstår hur kvigan känner sig men vi andra bara väntar och väntar. Vi kan ju få vänta ett tag också. Det vet man ju aldrig.

Bloggen känns lite tråkig ibland då jag bara har foton om djuren och det är det enda jag skriver om: Vårt arbete. Ganska ytligt många gånger men det är så himla roligt och om barnen skriver jag inte om, av princip – om det inte är något väldigt, väldigt speciellt. Jaja, jag skriver för jag vill och ni gör som ni vill: Läsa eller inte läsa… Men jag är tacksam för att ni vill dela mitt yrkesliv på det här sättet. Det tycker jag är roligt. Tack!