Inlagd gurka – och annat

Igår snickrades det grishus, påbörjades med kaninburar/kycklingburar, skottades ut dynga från där grisarna var i vintras. Det har jag verkligen gruvat mig för då det är plankgolv, trångt och eländigt och tungt. Tjurarnas vinterhage gjordes större. Och som vanligt på en bondgård är det visst kvar att göra men samtidigt så blev mycket gjort igår.

Idag är det slakt. Det återstår att se om ”nyfikna gubben” kommer och kör förbi för att se efter vad vi sköt för någonting. Det gjorde han i går också då vi sköt kråkorna som åt potatis på åkern. Hade det inte kommit folk i samma veva så hade vi skjutit igen bara för att.

Måndag är pappersdag, tisdag allmän ”göra i ordning” dag. Onsdag börjar vi ta upp potatis. Torsdag blir det styckning av gris. Fredag blir nog till att ta upp mer potatis. Det känns som om mina dagar framöver ändå är rätt inplanerad.

Sen ska resten av majsen skördas, vilket vi börjat lite smått med, och efter det ska det skottas ur växthuset. Vi har odlat i djupströbädden. Fungerade kanonbra förutom att jag var trött och slut på i våras och i somras så jag satte alla fröna en stund efter midsommar. Lite sent men jag missade ju värsta frostnätterna vid midsommar i alla fall. Inget ont som inte har något gott med sig….

Gurka fick jag ändå mycket av. Trots sen skörd och frostnatt nu i september.

I somras köpte jag en gammal kokbok (1937) och där fanns många olika recept. Bland annat på ättiksgurka. Det tog nästan en vecka innan man kan lägga den på burk men det är väl värt tiden. Nu kryddade jag med senapsfrön i den här burken och det var det inte i originalreceptet men  det blev gott ändå. Nästa omgång gurka gjorde jag helt enligt originalreceptet med kanel och nejlika. Gott blev det men lagen innehåller väl lite socker. Man är ”söndersötad” antar jag.