Djurskyddet

Aldrig i mitt liv har jag hört så många makabra berättelser som efter att det var en artikel om oss och mina får i ATL. Eller mina före detta får. Några är faktiskt vid liv men mer om det en annan gång.

Djuren tas väl hand om i Sverige. Det finns alltid fall och situationer som gör att djuren inte sköts exemplariskt men många gånger kan det lösas med lite stöd, rådgivning och hjälp. Bara det att kunna skicka djur på slakt när man inte kan eller orkar ta hand om dem längre vore ju bra men som det ser ut i dagsläget går inte det pga rädslan att bli anmäld och sen få problem med länsstyrelsen och djurförbud på kuppen samt en kostsam räkning.

Vi har en djurskyddslag i Sverige idag som bygger på Hitlers djurskyddslag från 1933. Vår lag är, enligt många, inte ens förankrad i EU. Tack och lov för ideella människor som jobbar med att driva detta i EU-domstolen. Vår djurskyddslag strider mot de mänskliga rättigheter när det gäller att få en opartisk domstol innan straff. Detta i och med att myndigheterna (länsstyrelsen tar beslutet och polisen utför) omhändertar och/eller avlivar djur utan domstolsbeslut. Om situationen skulle vara akut så kan den inte heller planeras, vilket också skedde här. Sen kan tjänstemännen dela ut djurförbud på livstid, vilket de påstår är en administrativ åtgärd så att man inte kan vansköta djur framöver. I samtliga andra länder anses djurförbud vara ett straff som ska dömas ut av domstol. Detta straff är också, som alla andra straff, tidsbestämt.

Djurskyddslagen har ändå sina ljusa punkter, såsom att djuren ska skötas väl. Det största problemet med djurskyddslagen idag är inte själva lagen, och inte heller hur den är tänkt att fungera, utan det är hur den används av länsstyrelserna runt om i Sverige.

Omhändertagande av djuren ska bara ske när personen i fråga ligger på sjukhus, är i utfylla, eller liknande så hen rent fysiskt inte kan ta hand om sina djur. Så tänkte lagstiftarna, vilket finns att finna i propositionen.

Om länsstyrelsen, som är den kontrollerande myndigheten, anser att någon begår brott mot djurskyddslagen SKA de göra en polisanmälan så att detta kan utredas i rätt instans, tingsrätten, ev hovrätten och ev högsta domstolen. Detta görs inte. Det ska dessutom göras INNAN de tar beslut om ev omhändertagande och/eller avlivning. Det finns att hitta i djurskyddslagen paragraf 24b:  ”24 b § Den myndighet som utövar offentlig kontroll skall verka för att överträdelser av lagen, av de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen eller av de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen, beivras. Lag (2006:809).” JO-belsut 6281-2012 säger exakt samma sak, vilket förklaras här men ändå låter länsstyrelsen bli att göra detta. Mail från Annelie Grip Hansson, länsveterinär, till mig via diariet: ”Hej! Jag har undersökt din fråga med länsveterinären som säger att Länsstyrelsen inte har gjort någon polisanmälan”

Tror ni att polisen någonsin utreder den typen av tjänstefel?