I en annan del av Kalvträsk

<i>Runar Lindahl, efterbearbetning Ulf Boström. </i>”  /><i>Ruinerna efter industrikomplexet Svartviken.</i></p>
<p>Jag har ju tidigare klart redogjort för huru företagsamma Kalvträsks invånare voro under glansdagarna. Huru idéer sällan skrinlades utan att först hava realiserats hur kontroversiella de nu än månde vara för en otränad revisors öga. </p>
<p>Men att bemanningsföretagens vagga stod i Svartviken känner dock inte många nutida politiker till. Men där bland nutidens gäddor och vass låg en gång ett enormt komplex av höghus insprängda i den vackra naturen.</p>
<p>Och vem minns inte slogans såsom:<br /><i>Prenumerera på en pensionär<br />Leasa en Lotta</i><br />eller<br /><i>Hyr nHolger</i>?</p>
<p>Bemanning av olika företag var före denna period en svår nöt att knäcka. Då dåtidens samtliga invånare redan hade sin utkomst i antingen jordbruk eller därtill hörande kringsyssla hade i stort sett alla som sökte utveckla regionen svårt att finna arbetskraft med utbildning och vilja till ob. </p>
<p><i>Eberhart Hällgren</i>, Fiskberg, denne magiker vad gällde innovation och fårskinnstraktorer, mannen som uppfann Potatismos, fann naturligtvis lösningen på arbetskraftsbristen genom en enkel men fullständigt genial lösning.</p>
<p>Han grundade det absolut första bemanningsföretaget i världshistorien genom att enbart tillfråga grannkommunens alla kvinnor om de inte ville tjäna sig en hacka.</p>
<p>Ur den första upplagan av <i>Hur gör Hällgren</i> (ISBN 2.0) kan man läsa hur det gick till vid själva frågeställningen:</p>
<p>– Vill ni inte tjäna er en hacka?<br />– Schjooo (unisont från alla damer i Bastuträsk).</p>
<p>Här kunde vi då få svart uppå vitt att ingen av tjejerna i Bastuträsk var intresserade av att göra sig en förmögenhet i hackbranchen. Och grunden till dagens lönesystem inom bemanningsföretagen såg sin början.</p>
<p>Men avundsjukan hos den manliga populationen växte då så till den milda grad ety även de ville inte tjäna på hackor så jordbruken lades ner och i stort sett hela Bastuträsk stod öde om veckorna då samtliga voro av Eberhart Hällgren anställda och uthyrda. </p>
<p>Det fiffiga i detta var att just Bastuträsk med sin himmelska korvfabrik var tvungen att anlita Hällgren om någon form av korv skulle korvas. Att lönen sänktes med 90 % verkade ingen taga på allvar eller reflektera över då de gärna åkte de 3,5 milen på morgonen för att få en skymt av Eberharts <i>Packard 426 Roadster</i> och stämpla in för att genast återvända till utgångsorten och korva på Holmlunds.</p>
<p>På kvällen skulle de så återvända till huvudkontoret för att stämpla ut och sedan fick de köra tillbaka till Bastuträsk om de så önskade för Eberhart Hällgren lade sig aldrig i vad hans anställda gjorde efter arbetstidens slut. </p>
<p>Däremot satte han upp vägtullar och grundade samtidigt den första hamburgerkedjan i Morliden; <i>McHällgren</i> och tack vare dessa uppfinningar kunde han finansiera sitt palats i Fiskberg (Fiskberg 1:1 – 3:39) samt resan till Japan 1941.</p>
<p>När Holmlund uppdagade hans invecklade taktik var det för sent och numera är det ToppChark som står för all korv i regionen.</p>
<p>Höghusen såldes på auktion och skeppades på Sikån ner till Robertsfors och Manhattan men Svartviken restaurerades och ser idag precis lika tråkig ut som den alltid gjort.</p>
                    </div>
                    <footer class=

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.