Kepsens gyllene tid

<i>Fred Lindgren, efterbearbetning Ulf Boström</i>”  /><i>Keps när den var tillåten som huvudbonad</i></p>
<p>Inte alla vet att det var <i>Eberhart Hällgren</i>, mannen som uppfann Lågkalorivatten, som lanserade kepsen som huvudbonad i Sverige 1929. Före det var den oftast nyttjad som insamlingsvapen och sågs snarare som en undergiven handling än som ett vackert mode. </p>
<p>I och med att Gösta Snoddas Nordgren vägrade spela bandy utan sin enorma keps fick den ytterligare vind under skärmen och den sågs snart på i stort sett alla herrar med intresse för tragedi och pressylta.</p>
<p>Hur Hällgren fick idén till denna succé är inte helt utrett men många hävdar att han plockade upp den på en av sina många resor till England. Andra äro helt övertygade om att den uppfanns i Fiskberg när Eberhart hade mul- och klövsjuka och hans förtvivlade hjärna gick på tomgång.</p>
<p>Den fyllde aldrig någon egentlig uppgift utom, som tidigare nämnts, insamlingsredskap till kyrkliga basarer och änkan Astrid Forsgrens pension. </p>
<p>Den höll ju inte kylan borta från öronen som en äkta <i>schinnkall</i> gjorde. Den var alls inte vattentät såsom de gröna sydvästar som bars under regniga fisketurer. Den blåste aldrig av huvudet som en Stetson. Den var i stort sett bara ful och onödig men ack så populär i samhällets alla skikt.</p>
<p>När Ingemar Stenmark gjorde entré i Avabergspisten föll kepsen dock mer eller mindre i glömska. Då blev Kalle Anka-vantar och stickade luvor åter moderna. </p>
<p>Som vi se på bilden råkade jag för en gång skull vara ute i tid med min rårödrandiga mössa av äkta terylen. Den hängde dock med så länge att modet hann bytas 23 gånger och den vilar idag på Riksmuseet i Lubboträsk i avdelningen för Vardagshjälmar i tiden.</p>
                    </div>
                    <footer class=

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.