Inga Hill

Inga Hill, Eberhart Hällgrens hustru, föddes en vårdag i april 1902 i Mecklenburg utanför Åsträsk av Österrikiska föräldrar på besök i de lingonskogar som voro så populära turistmål i början av förra seklet. Föräldrarna Franz och Hildebert Schumacher-Hill hade sin postadress i Linz.

Hon jämförde senare ofta Linz med Fiskberg då de båda lågo högt över floden Donau fast Linz låg lite närmare Donau än vad Fiskberg gjorde. Speciellt träbron över till Langlia fann hon egendomligt vacker då den påminde henne om en liknande bro i hemstaden som man kunde gå på för att ta sig till moster Elsa-Hilda Kirchensteiger von Ulm i Urfahr.

Hennes skoltid står såsom höljd i den Mecklenburgska dimman men man vet att hon sedan hon bosatt sig i Fiskberg fått diplom från Paltinstitutet i Lubboträsk och hennes intellektuella nivå sägs hava varit i nivå med ett femradigt dragspel från Hagström.

Många har kallat Inga Hill dum. Men man skall aldrig sammanblanda vänlighet med dumhet.
Inga Hill levde hela sitt vuxna liv i skuggan av sin make Eberhart Hällgren, mannen som uppfann Magnetism och även om hon de sista femtio åren levde ensam så var hennes liv format genom denne ullsocksmagikers personlighet.

Hennes godmodiga utseende med äppelblommiga kinder haver välkomnat mången industrimagnat i det Hällgrenska palatset genom åren. Och hon nekade aldrig en tiggare en palt.

Inga Hill kunde aldrig riktigt vänja sig vid att hava tjänstefolk så lika ofta serverade hon sina anställda som de stadschefer som voro på besök. Och hon njöt av att vara andra till lags.

Otaliga nätter blev hon väckt av falska men hungriga profeter och gästforskare som ansåg sig icket kunna tänka klart utan en färsk laddning njurpalt. Inga Hill var aldrig sen att iscensätta ett paltkok oavsett tid på dygnet och hon kom att saknas bland många vetenskapsmän och kvinnor sedan paltkokandets tidevarv kvoterats på grund av en kroppkakeätande politiker från Visby som kände stadsministers fru lite väl ofta.

Men hon var en sann maka till en uppfinnare. Hon förlät alltid Eberhart för att hava ruinerat familjens kök vid okalkylerbara tillfällen. Hennes tro på Eberhart var starkare än Allan Karlssons Klister på tub och hon lagade som sagt palt som ingen annan.
Vid en intervju i Dagens Nyheter året efter att Eberhart emigrerat till Japan säger hon bland annat:

Jag trodde aldrig att Eberhart skulle resa. Han hade ju lovat så många gånger men det hade ju alltid kommit andra forskningsresor i vägen. Horace uppskattar dock att han slipper sitta bunden vid Grissorteringbordet varje dag men det enda han gör i stället är ju att taga taxi till Storklinten.

Så jag har blivit ensam på gamla dagar. Vore det inte för dessa underbara Ungerska pelargoner som jag vårdar ömt så vete tusan om jag inte också hade köpt en tågbiljett till Jakarta.

På reporterns påpekande om att Eberhart Hällgren flyttat till Tokyo i Japan och inte till Jakarta i Indonesien såg hon dock bara förvirrat frågande ut och började raskt med ett nytt paltkok som för att skingra tankarna och frågade lite tankspritt om reportern ville ha en kopp Java till.

5 kommentarer

  1. Sonia

    Med anledning av bl.a. bakning, arbete och vaglar (som jag hoppas att Eberhart inte är uppfinnare till!) har jag inte läst din blogg efter ”Omfördelning av resurser” fredag 05 juni 2009 kl 07.18. Resten av helgen ska jag gona mig i det olästa! Du har inte tänkt på att ge ut en bok? Min (och Gunnels) äldsta syster skulle älska din skrivarkonst men tyvärr har hon ingen dator.

  2. Ove Di Peders

    Sonia,

    I dagens inlägg klargör jag med all tänkbar tydlighet att herr Hällgren absolut inte står som uppfinnare av Vaglar. Rätt ska vara rätt och endast sanningen skall spridas.
    Jag tackar för de uppmuntrande orden.

  3. Sonia

    Skojar bara… det betyder att jag är lycklig som har en hel helgs läsning framför mig, av denna blogg.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.