Kvastskaftsindustrin
Råmaterial till kvastskaft
Foto: Runar Lindahl, efterbearbetning: Ulf Boström
Under 60-talet voro virkespriserna nere i en aldrig tidigare skådad botten. Och på grund av Eberhart Hällgrens mirakelgödning hade överskottet hunnit bliva enormt på bara 4 månader. Vad skulle man taga sig till? Något måste göras.
På ett blixtinkallat möte på Gammcaféee utsåg man enhälligt Eberhart Hällgren som ansvarig för att skogen höll på att återkräva vad man i dagligt tal kallade Kalvträsk.
Avverkarna, även kallade skogshuggare, hade arbetat i 12-skift ända sedan Mikaeli och ändå hade skogarna fortsatt att breda ut sig. En huggare som valt att inte vara med på bild hade avverkat samma område under 4 månader men var morgon stod där vuxna träd lika fullt.
Eberhart Hällgren, mannen som uppfann Sädeslag och som ägde i stort sett all skog från Turkiet till Sävar, såg sina förmögenheter växa för var dag men han insåg också som den sanne humanist han var att det fanns ett problem. Problem var något som Hällgren tyckte om. Han satte sig vid köksbordet och Inga Hill valde att åka till sin moster i Linz för att slippa se hur Eberhart våldförde sig på vaxduken igen.
I dagboken skriver Eberhart om sina svårigheter:
Jag finner det egendomligt att min hustru Inga Hill är så vanvettigt fäst vid denna vaxduk. Hon kan få vilken duk hon vill och vilket köksbord som helst i den finaste Italienska marmor men hon vägrar låta mig göra ved av detta bord med Perstorpsskiva. Jag hoppas att hon gjorde ett rejält paltkok innan hon åkte. Men nu till det skogliga problemet.
Jag vill inte med eldens kraft söndra dessa mina skogar då jag har en blåbärskont full som jag var tvingad att lämna förra helgen då Horace åter rymt från Grissorteringsbordet. Då återstår endast att utveckla en ny snabb industri där skogens råvara nyttjas till något som kan se ut som ett syfte. Kvastskaft!
I utkanten av Svartvikens Industrisamhälle uppfördes sålunda den snabbaste industri som skådats. Genom en fiffigt utformad automatisk svarv kunde man mala ner en fullvuxen tall med en diameter om 50 cm på 2 sekunder till ett skaft om 2 cm. Samtidigt fick man ofantliga mängder flis som Hällgren kom på att man kunde pressa ihop till spånskivor och sälja till bland annat England och Oskarshamn.
På bilden se vi hur råvaran till kvastskaften manuellt lastas på stöttingar inför färden och omdaningen till sopskaft. Priset för ett skaft låg på 35 öre men spånskivorna tog Eberhart bra betalt för då det var helt nytt och marknaden är alltid villig att betala vad som helst om man får vara först med något.
Huruvida Eberhart Hällgren introducerade spånskivor för Japanerna efter emigrationen 1941 är dock icke känt.
Senaste kommentarerna