Eberhart Hällgrens nyår

En sann norrlänning börjar ju planera för vintern och julfirande samma dag som sommarsolståndet infallit. Så ock Eberhart Hällgren, mannen som uppfann Hjorthornssalt.

 

Det traditionsenliga Hällgrenska nyårsfirandet tog sin början klockan 23:59 den 30:e december (på kvällen). Då tände Inga Hill Horaces luva på det att ingen skulle behöva skåda denna jämmerliga huvudbonad igen. Ofta tog sig även Horace och kunde för en gångs skulle göra lite nytta i palatsets uppvärmningssyfte.

 

Nyårsmaten hade Inga Hill förberett sedan dagarna efter Midsommar och bestod uteslutande av olika Paltvariationer helt enligt den Eberhartska traditionen. Inga Hill försökte sig en gång på att tillverka den Österrikiska korv som gjort att så få reser till denna avkrok om sommaren men det föll icket någon gäst på fatet.

 

Paltfatet, som alltid fotograferades av ditrest media, vägde ett normalår ca 14 ton och innehöll palt för alla smaker. Där och endast där kunde man njuta av kaloririk palt, paltsylta med kapris och vildsvinomeletter, svartvinbärsmarinerad ölpalt, rävfilédoppad smörpalt med sysslinggrädde samt de vanliga njur-, lever- och fläsk-paltarna i den finaste konjak.

 

Eberhart hade alltid haft ett visst motstånd till att gratis elda upp pengar till allmänt beskådande men till Nyårsaftonens firande lät han Gunnar Oppenheimer tillverka ett par rejäla smällare som kanske kunde utplåna en viss by, här icket nämnd vid namn, samtidigt som den gladde alla de bodde på den norra hemisfären som råkade titta upp mot himlen vid 12-snåret (på kvällen).

 

Nyårstalet höll Eberhart Hällgren alltid själv stående på den fjärde balkongen till vänster på våning 21 från huvudingången räknat. Hans teman voro olika men han kom alltid fram till samma slutsats vid anförandets slut. Att han intet varit något utan inspirationen han fått från Kalvträskarnas snabbt roterande hjärnceller.

 

Med importerad bult i ett kristallglas från Kosta Massa höjde han en skål till publikhavet nedanför, hustrun Inga Hill samt i viss mån även sonen Horace om han inte hunnit smita till Storklinten och utropade riksdagsman Usedom Wollins motto: