Sökandet efter Horace (del III)

Det första som gjordes sedan man hittat Horace Hällgren för 211:e gången var att gratis för Gudrun Eriksson i Storklinten installera en av Televerkets finaste svarta i bakelit telefon. Detta fann man vara ekonomiskt försvarbart då ingen skulle behövde åka den långa vägen till Gudrun för att få reda på om Horace redan hade samlat sig under hennes säng.

 

Var då detta svar negativt så hade man en plan fix och färdig för att inte lamslå hela bygden och dess industrier. Man hade satt samman en homogen grupp av jägare och jaktlystna ungdomar som på heltid kunde söka Horace i den otillgängliga terräng som utgjorde området mellan Fiskberg och Fjerurn.

 

Horace Hällgren var trots sin inneboende lathet en svår nöt att knäcka även för dessa proffs till jägare. Man har forskat i möjligheten om TV-programmet Här är din Kniv, med Lasse Holmkvist kan ha varit en lärdom för unge Hällgren. När Horace fick känningar av Gudruns fönster blev ofta behovet så stort att Horace blev som en modern Davy Crockett i skogen. Han lade listigt fällor för jägarna och dolde sina fotspår med tranbärsjuice och silveroxid. I viss vegetation hade han satt upp missledande handskrivna lappar men detta blev förbjudet i lag sedan man beslutat att förpassa alla samer till koncentrationslägren.

 

Det hände dock en gång att uppbådet han i fatt Horace innan han hunnit in under Gudruns säng och det berodde helt enkelt på att rälsbussen från Skomakars hade fått punktering intill Lappselet och Horace valde då att lifta i motsatt riktning för att hinna med 15:05-planet från Spölträsks International Airport till Storklinten. Vid Grenbäcken stod nämligen Sixten Sandström och strömetade mört då han plötsligt fann en Horace i siktet.

Horace Hällgren ska då ha brustit ut i gråt.

 

Dagen därpå lyckades han dock som vanligt betrakta Gudruns sovrumsfönster från insidan.