Spritsmuggling

 Foto ut fam. Lindahls samling. Efterbearbetning: Ulf Boström

 

 

För att undvika alla spekulationer så skall jag börja med att säga att personerna på bilden icket hava haft samröre med spritsmugglarna i den efterföljande texten. Däremot är både den vita gangsterhatten och bilen på bilden fortfarande misstänkta enligt Kommissarie Axel Burlin i Burträsk.

 

Kalvträsks Lottokår var en förening bestående av uteslutande krafter som hade stort inflytande på vardagslivet i Kalvträsk under denna era. Den hade förbjudit allt från Jordgubbstårtor till samliv utom äktenskapet i baksäten på bilar likt den på fotot.

 

När dessa damer kom på att vissa av deras män kom att förfriska sig ymnigt under danserna i Fiskberg samlades de med kort varsel på Gammcafeée i Kalvträsk i ett försök att stoppa detta lördagsnöje.

 

Man lyckades med gemensamma krafter övertyga busschauffören Odd Fossland att icket medbringa bruna påsar som löst folk på systembolaget i Skellefteå envisades med att bussförsända via Burträsk. Detta importförbud torrlade bygden helt. Då ingen hade modet att stå upp mot dessa starka damer fann man sig tvingad att helt olagligt börja smuggla in sin helgdricka på andra mindre kända vägar.

 

Att man valde Lidsträskvägen som sin smuggelled är alls inte så ologiskt som det vid första anblicken kan verka. Då denna väg passerar Fiskberg och därmed Eberhart Hällgren, mannen som uppfann Sängkläder, kom smuggelspriten att flöda stridare än Sikån om våren. Man hyrde in ett par stora Hjalmarbåtar och utrustade dessa med tystgående Hällgrenmotorer på det att man om nätterna i skydd av dimman kunde åka över Stora Lidsträsket och inhandla billig whiskey i Canada där dessa drycker inte bara voro lagliga utan även ytterst billiga i inköp. 

 

Logdanserna i Fiskberg kom således att vara lika muntra som före Förbudstiden. Det tog dock inte Kalvträsks Lottokår många år att komma på att någon okänd stred mot deras förbud. I ett hemligt försök att luska ut vem denne man var, startades ännu ett lotteri och man gick så långt att man infiltrerade tombolan i Fiskberg.

 

Men männen höllo tyst och ingen av dansarna hade det minsta intresse av att vinna ett strykjärn i polerat aluminium då de flesta redan voro gifta. Detta är enda gången som Lottokåren gingo bet på något de föresatt sig. Man valde då som riktiga politiker alltid har gjort att häva förbudet och i stället uttaga tull av sina män. Tullen var oftast en handling in natura som icket här närmare skall specificeras.

Vad man kan säga är att högmässorna om söndagarna efter detta ofta hade en glatt sjungande Lottokår på plats.