Sökandet efter Horace (del IV)

 

 

Sedan de professionella jägarna lämnat in en protest mot att Horace Hällgren inte följde jaktstadgarna eller kompassriktningen mot Storklinten sågo de styrande ingen annan råd att hemförlova uppbådsfolket på heltid. De närmaste månaderna kunde således Horace Hällgren relativt ostört taga sig till Gudrun Eriksson i Storklinten helt ohotad.

 

Vändningen kom sedan en av stjärnforskarna, den rigoröse Nils Bohr, fått en palt innehållande en osorterad gris och följaktligen drog helt fel slutsatser i sin idé kring kvantteori för att beskriva atomens kärleksliv en vanlig fredagskväll med öl, en påse chips och en hyrfilm:

 

 

 

Som vi alla klart kan se så har hyrfilmens genre stor betydelse för kvällens förlopp inte minst om man haver sällskap av någon person av det motsatta könet, något som Bohr helt förbisåg enbart beroende av den låga kvaliteten i palten.

 

Åter fick de styrande sätta sig i krismöte på Gammcaféee och söka finna nya vägar att stoppa Horaces framtida besök hos fröken Eriksson i Storklinten. Man hade prövat i stort sett allt från övertalning till överhalning men ändå kunde inte Horace inse det viktiga i Grissortering.

 

Då föddes idén om Horace-fällan som ett sista försök att klara den höga paltstandard som forskareliten och Inga Hill krävde. Man inhyrde en VW bubbla av den läkarstuderande Kurt Boman som inte såg några etiska orsaker att inte dryga ut sin smala studiepeng med äkta Kalvträsk-dollar.

 

Denna bil preparerades sedan med oljor och myrra som skulle tilltala den notoriske fönstertittaren å det grövsta och sedan ställde man bilen lite undangömd på vägen mot Södra Lidsträsk.

 

Det blev en fullkomlig succé vid allra första försöket.

Horace kom som vanligt uppfylld av den ystraste längtan efter Gudruns fönster och snubblade mer eller mindre över en godluktande VW 1200. Nyfikenheten dämpade unge Hällgrens fönsteriver och han fann sig tvingad att söka orsaken till denna paradisask i form av en tysk bil.

 

Inte långt senare hade han öppnat motorhuven som han fann egendomligt placerad bak på bilen. En sekund senare satt Horace fast däri då motorhuven, som konstruerats av Horaces fader Eberhart Hällgren, mannen som uppfann Tyrolerhatten, som kände sin sons gener bättre än de flesta, rapidiöst stängdes och låste Horace inne.

 

På bilden se vi en Horacemekaniker som med viss möda försöker plocka ihop en ung Hällgren från det trånga utrymme där man förvarade motsvarigheten till motor i Ferdinand Porsches andra lite sportigare bilar.

 

Tyvärr blev dock Horace allergisk mot myrra genom denna exponering så man övergav idén till vidareutveckling då man visste att Horace kunde utveckla vilka allergier han ville om han var på det humöret.