Liv före internet

 

 

Horace Hällgren blev ju utan egen förskyllan beroende av Gudrun Erikssons sovrumsfönster. Seriösa forskare har visat att somliga har lättare att bli beroende av vissa saker än andra. Till dessa beroendeframkallande substanser räkna vi idag alkohol, snus, cigaretter och inte minst tillgång till internet genom en dator.

 

Ett nytt abstinensbesvär, vilket man icket skall underskatta, uppstår när routereländet fått krupp och genomsyrats av infekterade nollor i en maxhastighet av 54 megabit per sekund.

 

Den tomhet som då plötsligt uppstår går att jämföra med den dag i Fiskberg när Inga Hill var på studiebesök i Sydafrika där ett envist rykte sagt att ett urgammalt recept på Mjältpalt hittats i ruinerna efter Nikanor Rundkvists husvagn.

 

Tomheten bestod inte i Inga Hills ledighet, den var henne väl unnat. Däremot tog palten slut betydligt fortare än någon kunnat förutse och detta fick forskareliten att uppfinna Antapalt. Ett kemiskt ämne som neurologiskt dämpade paltsuget högst märkbart under 24 timmar.

 

Livet före internet var mycket annorlunda. Man kunde faktiskt åka hem till en person tack vare att MSN Messenger inte hade skapats, för att hos honom eller henne föra ett samtal bestående av meningar som var längre är fyra-fem ord och som voro helt fria från förkortningar. De roliga animerade gubbar man ville avsluta en mening med fick man själv framkalla med ansiktet.

 

På bilden se vi hur tre personer just hava avslutat ett meningsutbyte hemma hos en annan icke virtuell människa och deras ansiktsuttryck visar hur meningen skulle tolkas. Anlade man ett allvarligt uttryck så betydde det att det inte var dags att skratta. Men det kunde också vara ett minspel med kontroll vilket gjorde att man var tvungen att lära känna personen ifråga och inte bara hitta en ny bekantskap så fort någon sade något som inte var precis det man ville höra.

 

Var man nollställd i ansiktet så insåg de flesta att kanelbullarna som fortfarande lågo kvar på fatet vore lite väl gamla. Eller om man som personerna på bilden livligt visade att här haltar inga fromma delfiner så förstod mottagaren av meningsutbytet att den inte behövde blockera användarna och på AnsiktsBoken eller i bloggar prata skit om personerna i fråga.

 

En nackdel var möjligen att man inte kunde stänga av samtalet när man själv ville utan man var tvungen att vänta tills besökarna självmant åkte hem. Men de flesta under denna internetlösa tid hade en förmåga att vara självkritisk så det blev ytterst sällan en fråga för motsvarigheten till nätmästaren att hantera.

 

Självkritik förbjöds i samband med att Bill Gates lurade till sig operativsystemet DOS men har inte fått fullkomlig genomslagskraft förrän i nutid.