Amazonas

Det var en djungel, nästan för snårig att ta sig igenom, hade ingen maschete till hjälp utan använde mig av fingrarna. Kändes som det var många döda, skarpa kvistar som slog emot mina framåtsträvande händer. Ibland bröt man ihop, det kändes ogenomträngligt å man fann andrum mellan varven för att sedan mötas av nya hinder. Jag såg aldrig djungeln igår innan natten kom, mötte den nu på morgonen. Vet inte om det var dimman den gömde sig bakom eller om det bara var trötta ögon som inte orkade se längre framåt än vad de gjorde. Plötsligt så kom ändå genombrottet som fick hoppet att återvända, en blotta i djungelns försvarsverk, det var ett finger som gled förbi alla hinder först, sedan bröt hela handen igenom för att sedan komma ut oskadd på den andra sidan. Att detta skulle lyckas kändes från början omöjligt men nu var jag där, på den andra sidan.. nu lyfte jag lite på huvudet å stirrade rakt fram på min spegelbild som stirrade tillbaka på mig lika förvirrad som jag. Hade åter lyckats med att få till mitt morgonspret på huvudet, än fast det är grått å halvdött så ställer det till det för mig, dags för klippning igen…..å det snaraste… eller så blir det till att använda sig av ett par tunnare lite mer smidiga handskar för att skona mina sköra fingrar inför kommande morgnar ….