Smitning

Överraskad, förvånad, lämnad, känns som jag håller på att tappa delar av mig själv som jag egentligen inte vill mista. Att det just skulle hända i jultid gör inte saken ett dugg bättre, kan knappt tröstäta längre. Maten brukar jag annars uppskatta enormt vid denna tidpunkt på året. Antar att jag får ta med mig minnena från fornstora dagar och glädjas åt den tid som varit, alltså inte älta…men varför just nu, saknar dig käresta….det var knäcken som tog knäcken på den lagning i munnen som jag nu modstulet tittar på liggandes tryggt i knäckens alltför hårda smet…bara att bita ihop, nä justja, inte det heller nä…tror jag ringer 112 å anmäler dig för smitning!

Trevlig helg på er!