Upp i rök…

Du försvann som en nubbe på midsommarafton, försökte och försökte ropa ditt namn men resultatlöst. Jag bar dig så tryggt, närde dig och njöt av dig. Du alstrade värme till en annars kall vintrig kropp. Du vände min natt mot dag, vände min butterhet till glädje. På något vis så förvandlade du motgångar till framgång, kallt till varmt, en början till ett slut. Hatar avsked, hatar att bli lämnad, hatar ofullständigheter. Om all makt låg hos mig så skulle jag använda den som lockelse för att få dig att återvända, vända din kos tillbaka,få dig att ta en returresa liksom. Nu vet jag att det kvittat för dig, det kan omöjligt finnas nåt så svårt som att få dig att ta reson och komma mig åter?! Jag har varit i denna för mig prekära situation många många gånger förut utan att få känna att jag ens varit nära att lyckas locka dig styra din för mot min generösa hamn. Jag tror vi tillochmed var på Bora Bora tillsammans under en kort tid under senaste dygnet, har så svårt att minnas och det är därför jag vill ha dig tillbaka….säger nästan som Martin Luther King: ”I had a dream”..och vill ha drömmen tillbaka, nuuuu! Fryser om fossingarna som ramlat ur täcket juuuu, på paradisön Bora Bora var det dessutom hottare än nånsin och palmbladen ställde sig i givakt för att skänka än fler strålar till suktande drömmare…..Respekt!!